30 november 2011

ska börja jobba 75%

Nu är det bestämt. Jag börjar jobba 75% from i morgon.. gött det. Hinner inte jobba 50, det är för lite. Känner att det blir bättre att jobba mer ifall jag blir sjuk i slutet av januari. Då har jag hunnit lite mer än annars. Jag gör redan lite mer är 50 och jag känner att det fungerar. Jag trivs på mitt jobb och det ger mig mening, sysselsättning, annat att tänka på och så får jag greja med det som jag gillar allra mest. Har fått till att jobba några timmar hemma och då kan jag lägga upp det utifrån hur jag mår. Blir finemang detta.

Även om min läkare förordade att jag skulle jobba 50 och träna 50 känner jag att jag tränar ju när jag jobbar.. hjärnan och kroppen på en gång.    

Det är snart ett nytt år så en del förberedelser krävs men det mesta börjar att falla på plats. Kul. Nya utmaningar och nya möjligheter ligger för våra fötter. Härligt!

Detta 2011 har varit ett år som jag kommer att minnas med en stor sorg i mitt hjärta. Det året som kom att förändra mitt liv till något som jag inte ens vill tänka på eller vilka konsekvenser det har fört med sig. Är inte redo för det än. Fortfarande är det kampen som är det primära och som är i fokus.

Inget är säkert, inget är lovat, inget är planerat mer än ett blodprov som ska komma att avgöra min framtid i vinter. Idag känns det så fruktansvärt långt bort från min verklighet. Kanske för att jag inte tänker på det.. på djupet utan låter det bara få flyga förbi.. lätt.. ibland.. men då slår jag bort det fort med gladare rödare tankar och myser.

För jag är här idag och ingen kan komma att ta mina dagar ifrån mig.. inte just nu i alla fall och jag känner en njutning som aldrig förr. Känner mig så glad.





28 november 2011

promenadvandrarna gick vågat över sjön

För ett år sedan låg isen redan tjock på Kyrkviken och promenadvandrarna gick vågat över sjön. Idag var det en solig novemberdag utan snö och kyla. Upplevelsen på eftermiddagen blir mörkare än vad som är mening och väntan på det vita övergår till en längtan. Kroppen min blir starkare och det känns som om mitt nästa mål kan... kan komma att bli sant. Minst för en kort stund, bara en tur upp på det höga för att sväva bland det mjuka. Hoppas det ska bli vitt.. snart.

Går fint att komma till jobbet, får mycket gjort.. planerar, organiserar och strukturerar inför en framtid... som kan komma bli.. som förut. När jag inte kan va på plats... så ofta.. men det kan komma att fungera.. jag känner det och vet du.. Nu kommer jag att finnas till hands.. hemifrån.

Efter kom vi ut på ett träningspass, motion... utmanade och gjorde det.. efter en dag på jobb. Kom halvvägs.. började känna i ryggen.. många otränade små muskler som nu måste vakna till liv igen.. nu har de vilat klart.. jag måste få leva... hela tiden...

Man kan må bättre när man tvingas njuta.. av de små saker som tidigare inte sågs eller togs för given. Idag är ingenting givet.. ett lån som snabbt kan komma att betalas tillbaka. Inget är gott nog åt det bästa. Bara du kan känna hur rätt eller inte som du väljer att ta del av världen.



 



27 november 2011

att nå den sanna nöjdheten..

Dagen blev till en söndag med bästa vänner. En tur till brandkårn som bjöd på glögg och reflexer ute på byn. Vår egen tradition. Jazz på en konsthall.. mysrock i kulturstaden på den första av advent. Vad kan firas på ett bättre sätt.  

Storfeskarn fyller år.. fick middag i hemmet intill. Ja precis som det ska va.. ett år sedan vi gick genom staden med samtal om det goda... som är så svårt att nå. Ingen var någonsin beredd på uppoffringen.

Senare kom musikpojken med en säsong av det som jag missat.. till mig för eget bruk. Vår senaste serie är över... blev inte som den förra.. måste finna en ny. Svårt att slå.. när vi sett den bästa. Kanske får se film.. för ett tag i alla fall.. bra med variation.

Igår träffade jag hon som ser mer än andra. Skapade reda i en oreda. Möten som berör skapar behov av en fortsättning. Tankar väcks som ur en dvala inför framtidens val. En guidning för tyda den karta som leder till skatten.. som väntar på att upptäckas för att nå den sanna nöjdheten.






       

26 november 2011

den lina som går mellan taken..

Hon balanserar för att hålla sig kvar på den lina som går mellan taken. Omgiven av evig kärlek från det goda. En varm ödmjukhet från dom som betyder, som vill, som törs. Svårt att ta emot men hon vet.

Hon är stark, har en urkraft som driver och som följer hennes val till liv. Kraften är den som kommer att minnas och den del som till sist finns kvar oavsett allt.

Det mörka kom för att väcka..  för henne kom priset bli högt.. men änglarna visar vägen tillbaka med en annan horisont för ett fortsatt liv.

Djupet som finns behöver förstås och upptäckas.. ur en kraft finns en balans att hitta och den inre styrka som krävs för att gå ut på den lina som går mellan taken igen.







25 november 2011

att sanda, bara för mig!


sömnlös blev natten efter mötet
verkar som jag vill få ut allt
rädd att missa något
av värde
nu: att leva i min friskhet.

känner mig mer levande
än någonsin
starkare
jag börjar komma tillbaka
på riktigt






efter operationen har jag strävat
uppför den stig mot solen som varit så hal.
nu har någon har förmått sig att sanda
bara till mig!







min själ känner sig glad
har två månader att skapa
det bästa
av guldet som nu har börjat
sin resa
genom ett timglas
hur ska jag förvalta guldet
roligast






väntar på de bästa
en kväll för oss
äventyret som vi aldrig vet hur det slutar
mer än med glada skratt

24 november 2011

ingen behandling nu

Det gick super bra.. härligt att träffa min behandlingsläkare. Hon är så bra och jag känner ett stort förtroende. Idag innan jag kom hade hon ringt till Uppsala och konfererat med en kvinna... finns tydligen ett team som diskuterat mig.... over there.. Blir varm. Jag är svårbedömd. Tycker de alla. Kroppen min har gått en tuff match det senaste året och trots detta sa hon att "du ser ut som friskheten själv".

Mitt ca 125 värde har ökat, mycket om du frågar mig men inte så allvarligt enligt min behandlingsläkare. Ligger på 199 och i september låg värdet på 132 (en ökning på 11 enheter sedan juni efter operationen, ska ligga under 35 på en frisk). Alltså förstår du att jag upplever en stor ökning från september till november på drygt 60 enheter.

Vi diskuterade att jag inte ska få någon behandling nu för min kropp har genomgått en tuff behandling under året och vi kan tjäna på om kroppen hinner återhämta sig mer innan nästa fight. Det pågår ett krig i min kropp idag genom att mitt immunsystem som kämpar mot den cancer som finns kvar. I januari vecka 3 får jag besked om fortsättningen. Skönt med två månader i vila. Känner ett lugn.

Jag känner engagemang, involverande, att de bryr sig. De slår sin kloka ihop och vet inte hur de ska hantera oss för det bästa resultatet. Går inte att operera utan det är cellgifter som ska hålla det i schack. Min kroniska sjukdom. Den dagen som det är dags för cellgifter är det tänkt att prova med taxol 1g/vecka för dennes sätt att angripa det sjuka. Min celldelning är såååå långsam att det kanske ger stor effekt med låga doser, ofta. Sedan blir det Avastin i tillägg var 3:e vecka. 6 månaders behandling pratar vi om och hårlöshet.

Jag frågade hur länge kan jag leva om det går bra?
Tills du är 80 om det inte blir aktivitet och om värdet håller sig lågt. Vet inte om hon ville ge mig hopp men jag förstår att min sjukdom är kronisk. Får vi den i schack kanske jag hänger med längre än jag ens vågats hoppats på. Men givetvis är jag realist och förstår allvaret i min situation. Vi talar om min inställning och sätt att se på mitt liv vilket min läkare säger att den har hjälpt mig att ta mig hit som jag är idag.


Det talas, av de kloka
om mig och min envisa
för finna ett sätt för att lösa den hårda knut
som inte vill ge med sig.

Kroppen min är ett mysterium
ingen större ökning
superlångsam celldelning
körtlar utan påverkan alls

En dag kanske
jag kan va som vanligt
men kommer alltid
dela mitt liv med cancer





23 november 2011

min första cellgift, ett år sedan idag

För ett år sedan idag fick jag min första cellgiftsbehandling. Minns med avsky på hur jag mådde den första veckan. Det startade inte förrän på lördagen men fy vad dålig jag blev.. minns att jag trodde att jag skulle dö.. bokstavlingen. Vände efter fem dagar men det var något av de värsta dagarna i mitt liv.

En dag som har varit bra. Fick en hel del gjort på jobbet. Känns bra. Måste hinna en del ifall jag hamnar i behandling igen. Måste få lite ordning så det blir lättare för de som använder. Tredje dagen på rad. Gick superbra. Svårast på morgonen. Men det är som Gun-Britt sa, är du en kvällsmänniska.. jo har nog blitt det när man går hemma och kan sova på morgonen.. Lat. Men nu har jag faktiskt fixat tre dagar i rad med kortare arbetspass. Men tyvärr blir det ingen träning alls. Jag vet att jag måste men jag är mer motiverad att jobba. SKA TRÄNA snart..

Idag öppnade jag en blogg på cancerfondens sida.. eller mer en länk till denna. Kanske nån stackars kvinna som drabbats som behöver information som jag kan hjälpa.
Ja i morgon ska jag till behandlingsläkaren.. håll tummarna nu så jag slipper.. har inte tid, jag har kollat på en resa.. i december från Karlstad.. lagom varmt.. fint hotell.... golfklubborna ska med! Tur väl...
Såå gött och få drömma lite. Även om jag inte kommer iväg.


Kattvika med nyis...

22 november 2011

till nåt varmt..

Just idag kommer tankar om att jag nu har livet framför mig.. lätt att fastna och kolla bakåt. Tänker att om jag nu slipper behandling just nu "inna jula" så borde en resa bokas.. ifall det blir länge tills nästa! Ja så om det blir bra värde på torsdag måste jag. Minst en vecka, till nåt varmt. Inte för långt men bara det är sol.

Ja lite semester från mitt liv vore jag värd nu hehe. undrar vart det ska bära av. Om det hade varit varmt i Grekland hade det varit fint. Älskar maten där. Italien.. bra food men tror inte jag orkar packa ner brädan.. inte så sugen på snö. Ja det vore bra om det går att åka från Karlstad.. då blir det inte möe å välje på! Ja det vore allt gött med sol och lite värme. Jag tror bestämt jag ska åka. Måste fundera vart hmm.

Jämt en liten semester kunde ju piggas upp. Giss vem som ringde jo.. gôbben.. jo det kanske blir en partävling då.. i juni.. härregud han gör då inge annat än tänker på golf den mannen. Hehe ja det snurrar nog bollar i skallen! Jo men visst om den blir av kan vi boka in oss! Haha härregud..

Jobbade idag och det var segt i morse men jag ska dit i morgon igen.. tredje dagen i rad.. men bara 6 tim per tillfälle och det är bra, bättre än för långa pass, mycket bättre. Blir inte så seg i skallen.

Jo ra min mobil har gett upp.. i alla fall nr 7. Hände i helgen.. på lördagmorgonen hade nåt skett. Ja jag vet inte men nöe var det. Det är inte så lätt med textmeddelande utan pqrs.. lite konstiga ord men... Du ska se att jag nu tvingas köpe en ny.. hmm


21 november 2011

som den bruna igelkottens taggar


Vi är många som talar om havet, men få har havet i sin blick. En gång mötte jag en man med såna ögon. Men ingen jag frågat vet vart han gick. Vi är många som talar om himlen men få kan förstå en evighet. Jag såg en man han bar himmelen inom sig och var han finns nu finns det ingen som vet... underbaraste av texter och musik av Lisa Ekdahl.


Blev sittande efter jobbet med att lyssna på musik.. skön avkoppling. Hade läst brevet från Akademiska. Journalanteckning från Ilvars Silins. Hårt att läsa texten. Fast jag vet.. känner till vad han menar. Ser hur han formulerat sig så väl för att undvika misstolkning och missförståelse, att inte ta hoppet ifrån mig... än. Han skriver: som tidigare visats, som tidigare sagts.. en text som sticker som den bruna igelkottens taggar i mitt bultande hjärta.

En beskrivning av det som jag tvingas dela min kropp med. För hur länge är ingen som vet. När striden är slut... när det har erövrat min borg, mitt liv. Jag vet att detta besked är det bästa tänkbara som jag någonsin kommer att få. Mitt förnuft säger mig att jag ska känna glädje, för varje besked som meddelas där status visar endast mindre förändringar. Jag är glad.    

Tog mina prover i morse innan jobbet. Provtagerskan hade en dotter med samma namn, Anna Sofia, snopet i en så liten stad. Mor min ville jag skulle heta Ann-Sofie men grannens unge hette ju det så det fick bli Sofia istället. Hon ville att jag skulle slippa kallas lill Ann-Sofie som kanske vore det givna.

Känner konstigt nog att det börjar.. värdena kommer vara förhöjda, men de kanske låter mig passera för denna gång..


20 november 2011

krigaren rustar till strid..

Reste genom ett landskap som känns... gammalt, ensligt och mycket glömt. Mörkt och tomt.. hur lever små kvar. En lärdom att undgå det mörka och ödsliga. Tacksamhet rusar i min kropp liksom den värme som solen skänker.

En match ska startas, snart dags. En eftertanke om hur jag ska ta emot mer påfrestande besked. Att metodiskt lägga upp kartor i sinnet. Ett liv som numera är två, för att ha kraft. En press, ett projekt. Planen som inte är skriven men insikt finns att den kan ändras där inget är att föredra.

Att förbereda. Svårt. Att finna former som tar mig till toppen, belöningen. Gyllene värme, den vitaste av sand och där det finns vatten som är sagolikt grönt. Att se..

Att fungera som den återställda samtidigt som man är skadskjuten. Ett inre ska förberedas för den femte väpnade kampen känns så främmande. Likaså om starten dras ytterligare en tid, att invänta match.. att vända om och vara mer levande än någonsin... under tiden.  

En skam. Att inte fokusera. Vart går gränsen. Vad är det som betyder. Det trygga skapas genom kontroll av det sanna men vad är trygghet i en oskriven plan. Krigaren rustar till strid men funderar aldrig på insatsen i en förlust... den finns aldrig.. uppstår snabbt utan eftertanke, en befrielse, en räddning.











19 november 2011

en kväll på en båt..

Reste till storstan för att besöka den bästa. Afterwork på Valfrids, blues jo men visst. Träffade grrr..  såg han senaste vi var ute i Karlstad.. härregud flera år sedan så lyckas våra vägar korsas bara sådär.

Kvällen blev go med massor av skratt och allvar. Snacket gick under en måltid på en båt.. så trivsamt att möta människor med helt andra vanor och intressen. Det skapas perspektiv på tillvaron där det står klart att man inte behöver fortsatta ett liv som man inte tycker är det bästa. Allt är möjligt. Att liv kan ändras till något som kan bli underbart, kul varför inte ändra då?! Bara du själv skapar begränsning i din tillvaro. Tristess eller enformighet... att få vardagen följsamt annorlunda, världen väntar på att upptäckas, användas..faktiskt.

Champagne på en båt med den bästa Linda!



Det kostar att vara uppe sent.. dagen idag blev trött och lat. Att tro att det inte ska kännas är galet.. Mina läkare säger livskvalitet hela tiden och vet du.. att hitta former för livskvalitet.. att njuta medans man lever och umgås är livskvalitet för mig. Det som betyder är att få ta del av.. en kväll på en båt med de sköna..

Idag lyxade vi med sushi från Happy Kitchen och en film. En gôttpåse. Vi mös bara så som vi gör. Lite vemod att lämna.. men jag kommer snart igen.





En lördagskväll i hemmets lugna vrå!

17 november 2011

jag lever länge.. än

Tröttheten kom i morse. Den gör så. Han finner mig flera dagar efter ansträngning. Trist att det inte kommer fortare. Blir svårt att begränsa kroppen. Vill så mycket. Känner en värme att få delta igen. I livet. Mitt liv som jag älskade så högt förut. Jag gör det fortfarande. Speciellt när jag är på jobb.

Många är slitna. Krävs att få en stabilitet för det lugna, skapa förutsättning för arbetsro. Jag vet att den finns, att det går, möjligheter att underlätta. Alla sliter för den goda sakens skull. Alla vill det bästa. Få till verktyg för påverkan.

Tänker på min Ilvars.. hur besinningsfullt förtroende jag har för honom, hans kunskaper, hans bedömning om det bästa för mig. Han sa "du lever länge än". En normal hade kanske ställt motfrågan "vad är länge", kunde inte, ville inte, behöver jag veta. Jag kommer att märka, när det börjar. Men det är inte än, inte nu. Min celldelning är långsam och det betyder bra. Cellgift kan hålla ordning på det elaka, förhoppningsvis länge. Kanske kan jag klara mig till en röntgen till innan. Jag har lite att stå i på jobbet först. Det vore bäst.

En kvinna skrev till mig att hon levt i två år med samma som mig i lungsäcken, jobbar 75% och mår relativt bra. Ytterligare hopp tänds i mörkret. Jag säger som Ilvars,  jag lever länge.... än.


Vid sjön Racken


16 november 2011

snack med den käre... Ilvars..

En frostig dag med sol och dimma. så vacker.. underbart att njuta, delta, se det vackra som finns omkring. Att ta sig tid är viktigt för själen. Jag vet det nu och försöker.

Ett möte med han som bloggar med bilder om livets tankar en bikerpoet. Han den störste av bloggare i länet. Samtal som betyder och som berör mig om det viktiga, en trivsam stund över en lunch. Han följer min blogg, jag myser och undrar hur det kan intressera. En strid som inte kan vinnas kanske förtrollar andra. Han föreslår mer bilder.. det blir snyggare. http://hdbrainstorm.blogg.se/

Fick mod, kontaktade min käre. Han visste inte att mina plåtar kommit till Uppsala. Säger att jag måste kontakta honom direkt. Men vill ju inte.. veta. Ilvars skulle på röntgenkonferens.. återkommer senare under dagen. Fick sysselsätta mig.

Inne på blombutiken ringer han.. ingen aktivitet i buken, ingen större aktivitet i lungdelen. Skuggan finns kvar i höger lunga som vi hade hoppats skulle ha försvunnit. Det är inte så stora förändringar att man säger att det har ökat sedan sist. Han talar om nån % som jag inte förstår mer än att läget är bra för mig. Orkar inte ta in mer än att blodprovet får avgöra. Om CA 125 ökat kraftigt måste cellgifter in omgående, om inte blir det en ny röntgen om två månader. Svar om en vecka. Samma väntan, samma dret, kanske kan få va frisk i två månader. Ryskroulette vore mer tryggt just nu. Men visst är jag superglad att röntgen är god.

Går inte att operera, går inte att ta bort. Det är så smått men så spritt, inga metastaser som går att avlägsna. Makten har talat. Han har konfererat med Haile Mahteme uj jag ryser.. svårt att få grepp om detta.. men att operera lungor är ingen hit. Hos mig gäller att avlägsna halva höger lunga och det finns ingen kirurg som gör och framförallt inte med den cancern som jag har säger han. Äggstockscancer i lungsäcken.. är inget som står högt i kurs. Frågade om laser men.. Cellgifter ska bli räddningen.

Han säger att jag ska leva som frisk. Träna upp kondition är det viktigaste.. bara att kämpa på. Stänga av och minnas dagen som en bra dag med fina minnen från trivsamma möten.





14 november 2011

ett år..

November är den månad som borde göra mig illa till mods. Det var den månad som kom att förändra mitt liv. För jämt. Ett år sen. Känns som ett annat liv, en annan tid. Så länge sedan. Tiden går så fort. Känner ingen oro. Bara att gå vidare. Nya uppdrag. Nya mål. Redo att möta världen. 

En vän sa att Du ser ut att ha anpassat dig till din sjukdom.. okej vad finns det för val? Men man är inte mer sjuk än vad man gör sig.. heter det inte så?! Känner mig obesegrad.

Vill bara fungera och vara normal. Men saknar lust att träna min kropp på gym. Tycker det är så trist eller nåt, lat jo troligtvis. Tycker om att vara ute på promenader men att ta och klä om för ett pass på gym känns inte prioritet just nu. Gått upp ett kilo till usch börjar bli lite mer köttig! Borde verkligen komma iväg men behöver nog en sjukgymnast som käppjagar mig till närmsta maskin. Ujuj. Ja det kommer väl... not.

Känner mer inspiration för att jobba, är det dags att trappa upp! Ja. Tycker inte om de dagar som jag är hemma. Måndagar är värsta dagen, alla jobbar, uppvilad efter helg och jag mår inge gött av att gå hemma. Onsdagar går an för då jobbar jag några timmar hemma. Om jag inte får cellgift kan jag gå upp lite i tid! Men kan inte göra så långa dagar som nu. Det är för slitsamt. Mer än det syns utanpå.

Idag var jag där för länge.. igen.. 10 timmar.. men härregud.. när ska jag lära mig?! Det enda är att börja senare på dagen så kan jag jobba längre på eftermiddagen. Så trögt att komma upp på morgonen.

Ifall jag ska börja med cellgifter. Fy vad jag inte känner för några cellgifter mer... någonsin. Hur hittar man kirurger som törs skära upp min kropp igen och ta ut dreten. Någon som säger att det går att ta ut. Eller om det fanns en liten gris eller nåt annat djur som kunde skänka mig ett par.. lungsäckar.. det tas tacksamt emot.


väntar på Uppsala..

En måndag med sol och en lång promenad var ljuvligt i höstens allt mer påtagliga mörker. Efter att arbeta halvtid har det blivit uppenbart att det faktiskt är ljust på dagen.. i november. Härregud så gött.

Vårat fik har stängt för renovering vilket är riktigt kul men under tiden som det är stängt känns trist. Typ länge.. hörde januari men jag vet inte om det faktisk är så. Förvirrad... vart ska vi ta vägen! Blir obalans detta. Jo idag blev det City minns att vi satt där i ungdomen... dagarna i ända på övervåningen och lyssnade på gamla Jukeboxen.. som fortfarande finns kvar. Kollade inte men tror "när vindarna susar" fortfarande finns med. Måste kolla om han fungerar nästa gång. Blev sittande länge.

Väntade att Uppsala skulle ringa idag men icke min käre Ilvars. Vet att han opererar måndagar och tisdagar. Ska ringa han på onsdag.. är det dåliga besked eftersom han inte ringer eller är de bra så att han prioriterar bort det! Man kan då tolka allt. Härregud så trött jag blir men jag har ingen lust för dåliga besked nu.

Var på storkalas i helgen och det blev riktigt lyckat. Jenny fixade maten och det va så gött...hon är så duktig den flecka och det blev några timmar i köket! Många kom och trevligt hade vi. Såå roligt.. Min bror fyllde 40 i april så meningen var att vi skulle ha haft festen i april. Allt var bokat och klart.. då får jag besked om operation i Uppsala den 26 april. Fick ställa in festen.

Idag är jag så glad att vi gjorde det eftersom jag har återhämtat mig så pass bra. Men minns hur jag tänkte att det kanske är lika bra att ha festen eftersom jag inte visste hur pass pigg jag skulle bli.. uj hemska tanke... då var jag inte så bra som jag är nu! Nu har mitt hår kommit tillbaka, inge cellgift på 2 månader så jag känner mig som innan allt. Hade inte varit kul med fest om jag varit sjuk liksom. Nu är jag ju frisk....... enligt mitt sätt och se i allafall!


Godhjärtade Jenny fixade maten!

Modern bakade tårtor!


Ja du, det va jämt modern färg på kakel detta!


Linda, Jenny, Anders, Robert, möe glas tycker ja..

det blev lite dans.. 

Jenny bjöd brodern på ett liten whisky..

En kväll som jag kommer se tillbaka på med glädje.. 

11 november 2011

fortsatt normalnivå..

Varje gång jag ringt till Försäkringskassan så får jag tag på min handläggare. Det har inte ens varit upptaget, det har gått superenkelt. Var intresserad om hur det gick med min ansökan om fortsatt ersättning på normalnivå. Jodå jag skulle få fortsatt 80% av lönen. Den 10:e november hade jag varit sjukskriven i ett år. Härregud vad tiden går fort. Men nu är det på 50%.

Blir inte lika sliten längre efter jobb men behöver fortfarande tid för återhämta mig. Kroppen är inte som det var och jag skulle behöva komma iväg och träna mer. Måste bli bättre på det. Fick tid till CSK och det blir om 2 veckor som jag ska få mitt röntgenbesked. Uppsala har inte ringt idag heller. Kanske jag ska ringa honom...

I kväll är det pyssel med Jenny. Blir kalas i helgen så en del ska förberedas. Mat och dukning. Ska bli roligt med en fest. Längesen jag var på storkalas kul kul..


10 november 2011

guldet som få bryr sig om




Så trevligt, myser alltid. Känner livet i hela kroppen och trivs särskilt bra idag. Mina drömmar är som en legolåda för vad som helst kan skapas.. ofta. Tiden som vi använder på så olika vis är guldet som få bryr sig om. Inte förrän det är för sent.  

Solen har gått ner och månen dansar med molnen. Likt en diskokula glittrar han i mörkrets sken från det som anses oändligt. Evigheten som du ser i mörkret, så sann. Lika äkta som att jag lever, idag.

En konstnär använder sig av sitt bästa för att skapa en evighet för andras njutning. Ett staffli, en palett fylld med varma färger. Väntan på resultat. Ser han som kan hantera sin pensel för skapandets under. Målningen som om en tid kommer stå klar för att inväntas en evighet.










  

09 november 2011

ändlös landsväg

Vaknade innan alarmet på mobilen.. visste att det var dags att närma sig verklighetens sanning. Jag vet inte vad som väntar mig men hoppas innerligt att jag kommer att få vila. Ett tag i alla fall. Känner olika i magen. Inget är säkert, inget är definitivt... än.

Har fått distans mot min sjuka sida. Inte helt men är på god väg. Väntan är tung eftersom jag svävar i ovisshet.. om vad som komma skall. Kan inte förutse. Verkligheten som kniven mot min strupe, inom en tid kommer jag få veta åt vilket håll jag kommer att få gå. Just nu känns livet som en ändlös landsväg, där jag sakta fortsätter med hoppet om att kunna välja väg vid närmsta vägskäl...

Känner ingen rädsla..  Bara en trög väntan mellan något som kommer att bli en fortsättning. Antingen mot det nya eller att stanna kvar i det gamla, min nu invanda situation. Den som jag så gärna vill lämna men som ändå är min trygghet..  där andra bestämmer om mitt liv. Konstigt men det är ganska bekvämt att bli kvar.. har ja blivit lat.. mot att möta verkligheten.. som så frisk jag kan bli.. Kan jag bli den jag var igår.
 
 

07 november 2011

inuti kroppen min

Funderar en grå måndag. Lämnade bädden sent. Ville verkligen inte. Har förträngt så länge. Semestern närmar sig sitt slut. Känner att jag måste bli redo... fast jag inte vill. Tycker att det räcker. Tycker det är nog men jag vet att jag kan.. när jag måste. Nej men vad har jag för val.

Det är dags att ta tag i verkligheten... vet att det är skört.. tänk om det som jag inte vill kommer att bli en sanning. Igen. Nytt krig. Att jag återigen måste lägga min kraft på det som jag hatar, på det som är svårt att acceptera.. på det som gör mig så tom. Ärligt talat.. är det värt det.

Svårt att inte jämföra när det tysta närmar sig. Fruktan omfamnar varje del av min fattiga kropp. Inget finns kvar av det som skulle bli.. allt. Som en trasig glödlampa försöker jag lysa och det är svårt. För alla vet.. att det inte går. 

Smärtor närmar sig inom mig. Värmen angriper mig om natten. Tankar föds som en tjock sörja. En CT ska utvisa min framtid, den är min ledstjärna, mitt hopp och ljus. Är det bättre att avstå. Lugnt invänta på angriparen som kommer att ha sönder det som finns kvar inuti kroppen min.

Gick med lätta steg mot disken för att få vätskan som ska intas innan.. var 20:e minut. Om de bara visste vilken plåga innan svaret levereras. Precis som oron inför ett skolprov, om du skulle klara dig med hedern i behåll och få godkänt. Precis den känslan av att jag skulle ha läst lite till.

kvällens låt m Laleh just nu

06 november 2011

regnbågen skrattar

Den varma guldstrålande solen skapar det som ingen annan kan. Hon ger sitt guld som är näring till många. Hör regnbågen skrattar bland molnen. Han säger att solen gör en resa.. bort till de som behöver. Han är nöjd där han ligger bland det mjuka.

Syrsorna spelar på sina gröna sköna ben.. sånger som berör om natten. Trollmor samlar sin skara inför kvällen, myser där hon vaggar de små. Det finns en längtan som inte kommer att nås. Sorgen ligger som ett töcken över oss som inte kan.

Natten möter en oro som skakar. Tiden.. en kamp som inte kan vinnas. Kär är den lek som ges till de som klarar kampen mot olikhet.. sorgen skapar ett hölje kring bubblan så skör.. likt en såpbubbla skimrar den i rosa och gult mot skyn i evighet.



    


05 november 2011

5 november 2011

Fick hjälp att byta stass på bilen, vinterpjucks på. Jag gillar det inte men nu är det gjort. Låt vintern börja. Det är ju snart vinter på riktigt och det kommer bli möe snö. Hoppas inte det blir lika kallt som förra året. Jag som fryser redan nu. Ujujuj.

Som den söndag det är tycke vi att det skulle passa bra med en tur till shoppingcentret, the place to be. Jisses så mycket folk och vår bil var mycket ensam svensk bland alla tvåbostaverade nummerskyltar. När vi kom in ser vi många sorgsna från grannlandet som insåg att systembolaget var stängt! Osis. Det var folk över allt. Jag lyckades också omvandla mina riksdaler till kläder. Inte möe men köpte min första dödskalletröja! Passande faktiskt.. 36 år jo men visst. Sen blev det ett littet linne med glitter från Bik Bok min favvo butik. Ja sen är det ju inte så möe mer.. "det var det" som Marve Fleksnes sa..

I kväll ska vi minnas alla dem som inte får va med. Alla dem som gjort sitt och lämnat oss för alltid. När jag tänker så blir det... sorgligt, tomt och smärtsamt. Hur går livet vidare. jag märker folk i min närhet som sliter.. för vad..


04 november 2011

spa

Spa är allt bra gött måste jag säga. Fick oss en badning på närmare en timme och sen litte massage på det. Det bästa var att jag hade allt lite muskler kvar på rygga sa hon som knådade mig. Hon tog inte som de brukar utan en mer mjuk och njutbar massage med goda väldoftande oljor. Det gjorde susen. Får bestämt göra detta lite oftare nu tror jag. Tänk att det gick bra att få massage trots att jag inte är som förut. Menar med hallonet på magen som kan göra det lite svårt att ligga på magen. Jämt före drog vi en lunch men allt gick finemang. Lite pinsamt å meddela denna massörska situationen men hon var så van och höll upp baklakarn så hon såg mig inte ens framifrån.

Nu är jag ren och mjuk på hele krôppa. Så nice. Vi unne och gôtte oss länge. Efteråt gick vi på stan en sväng. Linda åkte hem till Karlstad så jag tog en tur till Marie på kvällen. Vi åt mat och kollade på resor. Ojoj så mysigt. Ja det känns som en semester till varmare breddgrader skulle sitta fint...  om det ändå kunde bli sant.. håller tummar och tår. Ett par veckor med sol och värme mitt i vintern. Ja det känner jag för. Även om jag inte kan sola sola kan jag kanske sola lite! Eller?? Jo det tror jag. Hmm ja vi får se. Måste ju lära mig vågsurfa! Kul, kul. BALI visst låter det nice. Har inte varit där men har alltid önskat mig dit. 

Härligt att drömma lite om bättre tillvaro, om inte annat för några veckor i alla fall! Men idag är jag nöjd med dagen på härliga SPA tänk att vi har det i Arvika.. helt magiskt!


Jag

Linda och Jag och han bakom vet jag inte vem han är... 

Ingemi och jag

Jag

Linda

03 november 2011

teliakrångel..

Idag när jag kom hem så krånglade mitt internet. Ringde Telia för jag kan ju inge. Knappa in ditt telefonnummer... jo eftersom jag inte har nån fast telefon blev det mobilen vilken inte är kopplad till bredbandet. En person svarade men hon höll på med mobilt bredband, snabbt blev jag kopplad vidare.. jo ra "det beräknas ta 72 minuter".. men härregud tänkte jag och la på. Vilket system. Vem har tid att vänta i 72 minuter på Telia! Icke jag.

Som tur var fick jag igång systemet efter att ha dragit ur alla sladdar på boxen till det trådlösa nätverket och tryckt på diverse knappar. Vips så fungerade allt. Det är inge vidare när det krånglar. Det är sånt som ska fungera.. alltid. Lätt att blir handlingsförlamad. Undrar hur vi gjorde innan.. nu är alla så tillgängliga hela tiden. Slitsamt.

Ja egentligen borde jag ta det lugnt ikväll eftersom det är fullt upp i morgon. Vi ska mysa med massage, god lunch och bad. Veckorna går så fort. Fattar inte hur man hann förut. Nu hinner jag ingenting. Varken på jobbet eller hemma. Men det blir väl bättre hoppas jag. Nu börjar jag verkligen komma igång på jobbet men jag skulle önska att jag orkade jobba mer. Svårt med halvtid. Men känner att dagarna hemma behövs för återhämtning än så länge. Nu har jag varit på jobbet 3 dagar denna vecka varav 1 dag endast 3 timmar men då har jag inte orkat träna alls. Blir så uppspelt att jag inte orkade sova i natt förrän halv fyra. Det fungerar ju inte i längden. Lär sova gott i natt!

Nu kommer Jenny och vi ska planera!


01 november 2011

redo för rond 5..

Blir starkare för varje dag och mer bekymrad över att behöva återgå till cellgifter. Men å andra sidan vet jag inte hur jag ställer mig till att INTE få det. Märklig situation jag befinner mig i där alla besked kommer att bli fel. Säger de att jag klarar mig utan cellgift för ett tag då vill jag ju försöka bli av med det helt.. men säger de att de ska ge mig en omgång för det i lungsäcken "lever" ja då är det ju ett nederlag..  hur man än vänder sig så är rompa bak.

Jag tänker att om det nu finns kvar i mina lungsäckar och det är så litet så litet så vill jag ju försöka bli av med det. Jag kanske kan bli frisk =) Hoppet finns ju fast de sagt att jag aldrig kan det. Men hur kan de säga det när jag inte har nån cancer kvar i buken. Ja härregud om jag kan få bort det i lungsäcken blir jag inte frisk då?! Ja det är mycket som man funderar på och kan bara säga att det är inte litte trist alltihopa. Vill fortsätta att leva.... känner även att det vore dags för en match till. Jag har ju inte fått cellgifter på 8 veckor idag och det känns sååå bra i kroppen min. Det vore ju synd att slänga in handduken redan när jag är redo för rond 5, starkare än på länge! 

Idag blev jag medlem i Gynsam och det känns bra. Att stödja den förening som kämpar för att det ska gå framåt för oss med cancer i paradiset måste ju stödjas. Fick deras medlemstidning och den var bra. Fann flera artiklar om äggstockscancer och en där det stod att man ska överväga avstå operation om man inte kan få bort all cancer i buken, bäcken vid just äggstockscancer. Känner en oerhört tacksamhet till att de valde att sätta kniven i mig och faktiskt lyckades få ut...allt som betyder. Det har ju ökat min överlevnad avsevärt, det känner jag.