14 maj 2012

ett beroende

Ett beroende som finns och berör genom livet. Att få dela glädje och sorg med någon som betyder och som du tycker mycket om. Saknaden finns hos de som inte fyller sitt liv. Vad är mening när ett liv inte är lika attraktivt som andras. Att mätas mot andra när förutsättningarna ser annorlunda ut kan vara svårt. För att inte ge upp krävs ett mod, en styrka. Viljan att leva, viljan att få vara kvar lite till.. viljan att segra är det som gills.

Att vara en del av världen som förändrats måste undersökas, bedömas och betraktas från ett annat öga. Vakna med andra möjligheter till ett liv som inte blev som det var tänkt. Skillnaden är inte så stor utan det är tiden som ges till andra betydande göromål istället för vad du själv vill. Anpassningen går långsamt men successivt blir det till en vardag som alla andra och acceptansen ligger som en självklarhet för ett gott liv.

Rädslan finns hos andra att drabbas av det lika och om sanningen ska fram är ingen förskonad. Sorgen finns som ett töcken när rädslan gör att de drar sig undan och blundar för vår verklighet. Förargelse sprider sig kring och det finns inget som kan ändra andras uppfattning om attraktivitet och värde. Att inte vara värd som andra kommer följa mig, det kan ingen ändra på.



6 kommentarer:

  1. Min vän skriver jag nu när du inte längre är min kollega, livets väg för mig eller dig kan man aldrig styra! Värdet styr man över! Du vet väl om att du är värdefull att du är viktig här och nu ........, är början på en psalm som har fastnat hos mig. Den säjer så mycket till oss, ingen kan ju bestämma över vad som har hänt eller kommer att hända med oss. Men att bli omtyckt eller älskad, respekterad och sedd för den man är ,är det bästa och viktigaste vi kan ge varandra som medmänniskor. Nu när jag finns i k-stad om dagarna, finns jag som fikakompis eller vad och när du vill. Jag kan sms'a mitt nya jobbnummer till dig:-)

    SvaraRadera
  2. Glömde skriva kram från monica

    SvaraRadera
  3. Du är så mycket mera än ditt utseende!!!!!
    Min erfarenhet är, att om man möter en ursnygg människa som man attraheras av, så försvinner plötsligt det attraktiva om det visar sig att man inte gillar de inre egenskaperna.
    Och även tvärtom - man träffar någon som knappt märks och om man lär känna den personen med ett fint inre och härliga egenskaper, så blir vederbörande vacker i mina ögon! Och jag inbillar mig att det faktiskt är så för de flesta.

    DU ÄR EN UNIK MÄNNISKA OCH HELT OERSÄTTLIG, tro inget annat!!!

    Stora och många kramar, Aina

    SvaraRadera
  4. Glömde säga - dessutom är du ju en vacker kvinna!
    Aina

    SvaraRadera
  5. Vadå inte attraktiv. Du är ju en av de snyggaste tjejer jag vet:) Dina ögon skulle man kunna döda för! Men kanske du inte bara menar utseende, kanske känner du dig inte som en hel människa för att du inte är frisk. Men vet du, det finns friska människor som inte har hälften av den power, utstrålning och jävlaranamma som du har. Vad ska de skylla på?
    Kram Carina

    SvaraRadera
  6. Attraktivitet försvinner när inte prestationen finns. För mig är det att inte kunna söka ett annat arbete, att inte kunna prestera det som jag tidigare har gjort, att inte ses som den som jag egentligen är pga min sjukdom. Det är fakta och en sanning som gäller för många med mig.

    kram till er alla

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.