31 oktober 2012

⛄ Snö ⛄

Mår bäst när jag vaknar och några timmar fram. Hämtade min transportabla droppanordning igår och fick ett anfall. Blev vit i ansiktet och mådde så illa att jag ville krypa ur skinnet. Tur hade jag att det var sent på em så det var ingen på cyten mer än jag och två syrror. De sprutade Haldol. Efter ett tag gick det lite bättre så jag kunde ta mig hem. Ringde pappa som fick hämta mig.

Jag blev så rädd. Så har jag aldrig tidigare känt. Att bli dålig av ingenting. Är det såhär mitt liv kommer att fortsätta. Ovisst och ombytligt bara sådär. Jag vill grina! Annars vet jag ju att det beror på någon mat el så men nu... ?!

Haldolen gjorde mig trött och trött så jag sov resten av dagen. Bestämde att strunta i Sthlm och stanna hemma. Tryggare och lättare. Jag orkar inte med mig själv hur ska jag då fixa en resa. Får se galan på tv istället. Jag som hade plockat fram min galaklänning. Jaja..

Idag måste jag komma ut och få luft. Hoppas jag kan gå lite. Det är ju SNÖ ⛄

30 oktober 2012

Det var hud, den var bar

Vaknar med drömmen så nära att jag kunde ta på han. Den var så vacker. Jag var på en plats där jag inte varit förut, i en skog med sol. Det var många som oss och dem har jag mött förr. Vi bodde där bland trädkronorna.

Jag kunde röra mig obehindrat, lätt och snabbt. Det fanns inga slangar eller påsar klistrade på min kropp. Det var hud, den var bar och den var len, nästan vacker.

Jag tog mig snabbt upp i trädet. Hade muskler som bar mig smidigt utan ont. Kände mig så levande. Ville flytta in i drömmen och aldrig vakna mer. Jag kände mig vacker, kände glädje och frihet. Det är ju så som jag vill vara.

Känner mig frihetsberövad, sitter kopplad upp till 15-16 timmar varje dygn. Inatt har jag nog legat på slangen för det är mycket dropp kvar. Det blir inte mycket okopplad fri dag. Men jag lever och jag gör det själv hemma och det är bra.

Igår åt jag mer mat än vad jag gjort på länge. Knäckebröd (ljust utan fibrer, konsistensen blir små smulor i magen det lättaste för tarmen att ta hand om), avokado och ett knäckebröd till. Sen skulle jag prova kräm och mjölk. Det blev kaos. Krampade och kräktes och fick medicinera så jag däckade efter klockan åtta. Nu blir det ingen mjölk på ett tag. Men go dröm fick jag i alla fall. Jag kände mig levande!!

Får nog trycka i mig lite kulpiller för att få lite fart på hjärnan. Ja Härregud igår klagade jag på illamående så nu vill de prova ny medicin på mig. Ja vad ska jag säga. Det är jag och stöllkärringera. Halldol!!! Psykofarmaka som man ger till de som ser kycklingar på sängkanten osv.. Jaja men nu provar vi. En liten liten dos för att kemiskt klippa av måillainpulsen till hjärnan. Det blir bra detta.

Idag skulle jag ha jobbat men har bestämt mig för att vara ledig en vecka. Är så himla trött hela tiden och sliten. Måste börja äta och få krafter. Sen har jag återbesök hos min behandlingsläkare.

28 oktober 2012

Tittar upp i det blå

Hemma efter ett dygn borta. Det är som balsam för mig att få träffas och umgås. Tyvärr känner jag mig sämre än hur jag var för en månad sedan. Är rädd för att det inte ska vända.

Har svårt att få för mig saker. Mår inte riktigt hundra och då träder latmasken fram. Känner efter hela tiden. Måste ha någon som drar upp mig.

Börjar bli sliten på att inte få må bra. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är mer än illamående till och från, kräkningar och känning i magen och ryggen. Men jag är inte sängliggande men kan inte vara som innan. Hoppas att det vänder.

Har planerat Sthlms tur i samband med bröstcancergalan på onsdag men som läget är just nu går det inte. Har fått biljetter och har sett fram emot den. Vi har bokat sminkning inför galan så det vore så kul att orka gå dit.

Behöver även få de mobila droppgrejerna innan jag kan åka. Verkar inte tåla näringsdryckerna, de med mest näring i, de kommer upp.

Idag klarade jag Lite äggröra till frukost! Den var god och nästan ett halvt knäckebröd. Får prova mer i morgon.

Vädret var vackert idag med så innan jag åkte hem tog vi en promenad längs vattnet. 5,6 km blev det och därefter var jag helt slut. Men jag vill bli bättre och tittar upp i det blå. Ser fram emot morgondagen och förväntar mig att den blir bra.



27 oktober 2012

Omtanken

Mina magsmärtor går att jämföras med tarmvred vilket är svårt att medicinera. Morfin hjälper liksom inte utan det är bättre med kramplösande och tro mig att jag tar det om jag inte kräks upp tabletterna. Därefter kan jag som tillägg ta smärtstillande för att få vila.

Många av er föreslår att jag ska ta smärtstillande kontinuerligt och orsak till att jag vill undvika det så länge som möjligt är att jag inte har ständigt stopp... fast man kan tro det.

Beroende av läkemedlet blir man inte så länge det finns smärta. Men jag tycker att det är onödigt idagsläget. Men skulle jag ha ont alltid.. Då givetvis blir långtidsverkande smärtlindring ett alternativ. IDAG har jag inte ont alls.

Jag läser alla era kommentarer och era tips och råd VÄRMER. Jag njuter av dem alla och känner hur engagemang FINNS även från er som ger råd utan att känna till "allt" om mig. Det spelar mindre roll om jag har hört det förut eller om det inte fungerar utan det är själva OMTANKEN som gör mig glad.


Gårdagens inlägg har gett mig många reaktioner. Det känns bra. Ibland kan jag sätta ord på hur jag känner och gårdagens inlägg gjorde min ryggsäck lite lättare. Jag kan lägga det bakom mig ett tag. DETTA är min terapi vet ni haha.

Idag skiner solen och det är tur det. Packade in droppanordningen i bilen och liftade med mamma till Karlstad. Här sken solen och stadsdelen Haga fyllde år. Vi bjöds på sushi och rockabilly musik vid det lilla torget. Ja jag åt inget men den bäste fick dubbelt.

Sen blev det en tur på staden och tyvärr fick jag uppsöka en lövad plats för ett uppkast. Jo men visst. En buss full i folk.. De trodde nog jag var bakfull haha. Sen gick det bättre och vi kunde avsluta vår runda med manikyr på ett nytt ställe.

Idag blev en bra dag och vet du.. Den är inte slut än ❤


26 oktober 2012

Tårarna fryser

Tårarna fryser till is på mina kinder. Frosten bäddar ner löven under sig. Solen skiner och mitt mående är illa. Drabbades av magont i natten som var ett litet stopp.... av yoghurt. Läkarn sa att det troligen är små stopp hela tiden som jag inte märker så tydligt.. det är smala passager på många ställen på hela tunntarmen. Kan dricka klara drycker, endast.

Tankarna gick till det som jag var förr. Hur ledsen jag verkligen är. Att se sig själv bli till något jag inte trodde fanns eller var möjligt. Jag som hade det så bra.

Jag Frågade:
- Mamma tror du att jag blir 40? Hon tror fortfarande på under.. Vad ska hon tro. Se sitt barn förvridas till en färglös skugga utan skratt som är så frusen. Skulle inte vilja genomlida det som min familj går igenom på något annat sätt än såhär.

Jag saknar mig, den som jag en gång var, den som hade allt. Hur kunde det bli såhär, nu finns ingen väg tillbaka. Är påväg i en nedförsbacke på en gammal cykel med ballongdäck utan bromsar. Det går allt fortare och det blir svårare att de det ljusa i tillvaron. Vad ska jag skapa för mening?! Behöver ett nytt intresse annars håller jag på att tappa fattningen helt.

Kom på mig själv att fundera över vad har jag att se fram emot. Min egen begravning. Hoppas den inte är alltför långt borta för detta börjar bli outhärdligt och trist.

Kan inte fungera som jag vill, min kropp begränsar mig. Jag som var så stark. Jag vill leva som förut!

Jag är för frisk fast för sjuk. I ett mittemellanland.... tortyr som utövas på fången i mellanöstern som bryts ner det allra långsammaste. Fast fort. Jag menar att det tar en jävla tid innan slutet.

Läkaren frågade:
- illamåendet, är det värst?
- nej, det är smärtan!

Hon menade att den går att lindra. Jag vill inte. Jag har ingen lust att gå på långtidsverkande morfin när jag inte har ont alltid. Jag menar att jag bara har ont i samband med stopp. Ska jag bara få dropp blir det inga fler stopp.

Önskar att mina inre organ kunde rycka upp sig lite. Jag har en ung kropp. Än är det inte över och jag har mycket att göra. Förstå min frustration att återhämta sig från behandling tar för mycket av min tid. Vill LEVA. Inte se på TV. Måste få ny energi! Nu.

25 oktober 2012

Vatten

Nu du har jag fått reda på varför jag inte mått så bra. Uttorkad.. Vattenbrist! Kroppen som den senaste tiden inte kunnat fungera som den ska har inte fått den mängd vätska som krävts. Men nu har jag äntligen fått med mig lite vattendropp hem. Såå bra att det blev ordning.

Har idag ätit Tiger Yoggi två gånger och den var god. Inte ont i magen så i morgon törs jag nog prova något mera kanske.

Träffade läkarn på onkologen i Arvika och vi gick igenom en del symtom som jag har. Vi var överens om att bekymmer uppstår vid stopp i systemet. Fick en mycket bra förklaring av mina besvär och jag skulle få en transportabel droppanordning. Perry väl!!! Jag kan ta mig utanför rondellerna YES. Nu kan jag göra sleep overs igen... ha grejerna med... i en ryggsäck. Hihi. Finurligt så säg.

Jag har blivit en fena på att koppla dropp och det känns suveränt att sköta sig själv. Tur det för jag läste i tidningen att hemsjukvården skulle kosta dubbelt så mycket frampå. Arvika kommun ökar alltså avgiften med 100%. Bra gjort det! Ujuj.

Jag bär kassvis med grejer hem från Apoteket. Vilket system vi har i Sverige. Helt beundransvärt. Jag betalar 1800kr/år sen är läkemedel, stomigrejer, droppgrejer, näringsdropp mm gratis, skattestålar.

Ett uttag med stomigrejer för 3 mån kostar en stor slant över 1800 kan jag lova. Ja vi har ett mycket bra land för oss som är beroende av hjälp. Men jag inser vilken börda jag är för samhället. Vilka enorma kostnader som jag medför.

Idag har jag varit på jobbet. Tänk att jag trivs så bra där.. Jag verkligen gillar mitt jobb sååå mycket. Det ger mig mening och det känns verkligen bra när jag är där. Gillar mina medarbetare skarpt.

När jag reste hem kom första snön.. Då kom en varm myskänsla i kroppen min. Jag giller snön.


24 oktober 2012

Svår tid

Morgonen är en svår tid. Enligt sjukgymnasten tar det upp till 6 månader att bli av med morgontröttheten efter cellgiftsbehandlingen.

Jag känner mig inte i form just nu. Har fortfarande inte kommit igång med maten och ätandet. Ju längre jag väntar desto slöare blir magen. Det är ju bekvämt att få maten via blodet. Drack en näringsdryck idag och fick ont.. Lite bara men ändå och illamående som kommer och går. Troligen pga droppet. Denna kropp är inte van att få all näring sådär varje dag.. Sen många år kanske.

Idag åkte vi en tur till sagolika Sunne. Vädret var sol och lite kallt men skönt att komma ut en tur. Vi gjorde några ärenden och sen hem igen. Är glad att vi fick lite sol på oss. I morgon ska det bli jobb.





23 oktober 2012

fart på kärringen

Nu börjar det bli fart på kärringen. Äntligen. Jävlar vilken pers. Trodde bokstavligen att slutet var nära men ack vad jag bedrog mig. Hade jag haft en revolver hade den avfyrats i lördags kväll.. kan jag säga. Härregud... en hel dag utan ont i magen min. Uj vad gött och tur att denna revolvern inte fanns. Jaja men hur ska man veta att det vänder?! Långdraget är inge vidare och jag blir ju skrot av en konstant smärta. Men nu är det slut på dessa STOPP i systemet. Överlever inte ett till.. de blir värre och värre. Uj de tar bokstavligen livet av mig.

I morgon får det bli till att börja äta lite igen. Ska frossa nu med en kopp varm buljong. Jag säger då det.. bara inte den.. gör ONT. Man vet faktiskt inte vad som man kan stoppa i truten.. härregud.


Blev inget arbete idag. Kostade på mig en semesterdag för att återhämta mig. Känns riktigt skönt faktiskt. Kom ut på en promenad gjorde vi. Hade finbesök av Klara. Uj va tung väl. Fem månader och har börjat skratta på riktigt och allt ska stoppas i munnen till och med fötterna. Söt som honung.

I kväll ska jag koppla droppet igen med stöd av en ssk. Det är mycket att komma ihåg men jag hoppas klara mig själv efter ikväll. Lärorikt att få hjälp i hemmet. Kom på att vi borde ha skift i hemtjänsten. Alltså att man arbetar flera kvällar i rad som på industrin. Det skulle spara både rapporteringstid för verksamheten och välbefinnande för den enskilde och för att inte tala om hanteringen av information om den enskilde. Att ha olika personer varje kväll verkar helt plötsligt absurt. HA HA uj så trött någon blir på mig nu med dessa idéer. HA HA HA. Men det skulle kvalitetshöja verksamheten.. var så säker.




Matdags för Klara!


En varm fot


Klara och mamman!








22 oktober 2012

En liter

Var på cyten igår för att ta prover och passade på att få i mig en liter med vätska.

Har haft dsk hos mig morgon och kväll sedan i lördags för att sätta och ta bort droppet. I morse klarade jag att koppla bort näringsdroppet själv och rycka bort nålen innan Dsk kom. Gött att inte vara så beroende av folk. Igår kväll försökte jag koppla och blanda själv när Dsk var hos mig. Det är en hel del att tänka på, många moment men kommer att gå finemang.

Igår gjorde magen ont efter en kvarts portion med lite gröt till frukost. Blev inget mer äta den dagen. Undrar om jag törs äta igen. Var helt uttorkad så när jag kom till cyten kostade de på mig lite vätska. På torsdag ska jag dit igen. Hoppas att jag är på benen då.

Nu har det inte blivit promenad på många dagar. Men om man tänker efter att när en frisk mage får stopp tar det en till två dar innan den kommer igång (efter tex en planerad operation) så det kanske inte är så konstigt om det dröjer en dag extra för mig! Hoppas bli bättre idag. Det skedde i lördags och nu är det tisdag. Borde bli bättre. Känner mig bättre i alla fall tror jag.

21 oktober 2012

sjörövarskepp

Det är över ett år sedan. Det var den hösten som jag fick permis från mitt fängelse och som jag njöt... verkligen. Idag undrar jag om det kan bli så glatt igen. Det är ju NU som jag egentligen ska ha min permis... min välförtjänta semester.

Sorgen målas som ett svart moln över mitt hem, min värld. Egentligen önskar jag att jag fick vara den kapten på mitt sjörövarskepp som jag älskar så. Enligt radioreklamen befinner jag mig vid Sveriges innersta hamn som kan ta mig ut på de vildaste vatten och till de vackraste vyerna. Jag längtar mig bort till den strand med en sand så mjuk. Där som mina fötter inte tål att stå för länge. Men det är inte synd om mig för jag har gjort resor och jag har gjort flera stycken.

Just nu är det snart två år sedan det smärtsamma blev mitt liv. Jag är rutinerad, den som vet gången. Hon ställer sig i ledet men vill fortfarande styra och leda. Hon utstår det smärtsamma tills det blir cirkus. Fast utan ballonger. Lär sig fortfarande inte att läkarvetenskapen kan sitt yrke utan måste själv komma fram till samma insikt. Detta kostar men hon kan inte hjälpa det. Det handlar om att förstå, inse att det inte finns någon återvändo.. vem vill ge upp?!

En tid sedan vi gick promenaden. Det var solsken och träden var så vackra med sina gula löv. Vi rörde oss i rask takt, stannande upp.. såg räven som spanade in oss på avstånd men som valde att gå vidare. Undrar om hans list kunnat övermannat oss. Vi hade hundarna. Två stora, som två vita björnar. Vi gick förbi huset där damen med alla katterna bor. Under en plåt.. i gräset.. fanns nåt. Den äldre av hundarna reagerade.. men lugnet fanns kvar.. inget att vara rädd för.. inget som störde oss. Vi fortsatte följa den grusade vägen och njöt av tystnaden. Vi lever nu. Vindarna susade i löven och sjöng sina vackraste sånger. Minns den dagen så väl för jag kände mig lycklig.






20 oktober 2012

Vill bara

Önskar jag kunde skriva nåt kul men.. Hann nästan inte hem igår förrän... Ont i magen som knivar och inget tycks gå min väg. Elände och ont gör hela mig så sliten och trött. Vill verkligen inte ha det såhär. Just nu känns det som inget är värt denna strävan. Vill bara vara smärtfri. Detta gör mig galen!

Åt lite och det gick inte bra. Nu blir det dryck och näringsdropp. Hur ska jag någonsin klara mig utan dropp?!

Vill krypa ur mitt skin och elda upp min sjuka kropp. Är inte i form just nu. Hade smärtor igår som inte var snälla mot mig. Förstå om man inte orkar hur länge som helst. Det är inte värt det.

Dagen idag blir ju påverkad av sviterna. Humöret är för tillfället borttappat och jag vet inte vad som ska till för att återse det.

Nu var det mycket gnäll av mig men det har varit en tuff tid de senaste veckorna. I hate cancer!


19 oktober 2012

Bacill?!

Blev kvar ytterligare ett dygn för ett näringsdropp. Hade under natten och förmiddagen ont i magen. Kanske har jag fått en bacill?! Ska kolla det i morgon.

Idag har jag träffat två sjuksköterskor, två doktorer och en dietist. De vill mig väl och är vänliga. Jag skulle få ha kvar sängen här om jag ville men jag bestämde mig för att försöka ta mig hem i morgon lördag. Fick hjälp av en sjuksköterska på Onkelogen i Arvika med att få dropp hemma under helgen. Bra väl.

Dietisten räknade ut hur många kalorier jag skulle behöva få i mig varje dag. Droppet på en liter motsvarar 1100 kalorier. Hon ville ha koll på om jag får i mig protein?! hmm.. Ja lite. Vi skulle ha en träff om två veckor för att följa upp.

Efter vårt samtal var vi överens om att jag inte är allergisk mot mjölkprodukter... Gött faktiskt. Sen trodde hon att jag kommer kunna äta som tidigare bara magen kommer igång. När tarmarna är tomma känns det lite innan de är i form igen!!

Tarmarna mina är inte lika rörliga som andras och de svullnar lätt vilket medför smärta i min kropp. De arbetar långsamt och har inte samma plats att röra sig pga rester, förkalkningar i bukvägg osv. Men jag kommer bli bättre. Det tror jag.

Jag hade kommit väldigt långt under det normala vilket gör att det är svårt att komma i form själv. Jag är glad att jag stannade ett dygn extra så blir det bättre för mig. Jag tror inte att jag kommer behöva dropp varje dag frampå men ett tag till är det nog bra.

Jag får med mig för 6 dagar hem och har recept för mer. Men jag behöver äta lite också. Ska jobba på det i morgon!! Jag mår bra nu och har inget ont, passande inför helgen!

En dag på sjukahuset går fort och man känner sig ompysslad. Utbildad personal vill hjälpa mig att klura ut problemen. Kan det va bättre. Men i morgon ska det bli skönt att åka hem till verkligheten. Vad ska vi hitta på då?! Börjar bli uppspelt!


18 oktober 2012

Dropp

Gårdagens kväll var igen lek. En mixad grönsakssoppa höll på att ta livet av mig! Härregud VAD SKA JAG ÄTA?! Inga mediciner hjälpte utan det var bara att vänta tills det hade passerat systemet. Mådde som en död sill i morse och var helt utsliten. Hade sovit hela natten men en kväll med ont tar på mina krafter. Men så lycklig jag var när jag vaknade utan smärtor!!!

Eftersom jag hade arbetsdag hade vi gjort upp att jag skulle jobba eftermiddagen och det var såååå kul. Helt otroligt vad frisk jag är där!! Mår som en drottning och vill va där hela tiden. Funderar på att lägga upp arbetstiden på eftermiddagarna. 12-17:30 var en Superbra tid. Måste snart gå upp i tid helt enkelt. Det är lagom med 5 timmar men jag kan ju jobba alla dagar!! Gillert. Ekonomen tyckte att jag var mig lik efter att jag hade varit där och rumsterat!! Stackars gosse.

Sitter nu och får näringsdropp på CSK. Måste få det oftare tror jag. Kanske varannan dag som läkaren sa. Det kostar för dyrt när jag blir dålig. Har inte råd att bli liggande pga opassande kost. Nästa vecka skulle jag kunna få droppet hemma. Hoppas kunna göra det själv om jag får hjälp å sätta nålen. Den kan ju sitta nån dag. Ja vi får se. Ska försöka få kontakt med en dietist på onkologen här i Karlstad innan jag åker hem. Måste få råd om vad jag kan stoppa in i magen min.

Ha en go kväll alla

17 oktober 2012

Regn regn

Den senaste tiden har jag verkligen saknat solen. Tror det har regnat varje dag i en vecka. Hösten och vintern kommer att bli lång, Härregud. Det är verkligen lätt att hamna inomhus istället för att komma ut i luften men idag när jag kom hem från jobbet blev det allt en tur. Behövde sova en stund först men sen gick jag 3,8 km på 36 min. Det blev så mörkt fort.

Sov illa på sjukahuset fast jag hade lyxrummet. Ensamrum med nyaste sängen!!! Ska tillbaka på torsdag för ytterligare påfyllning. Sen ska jag få hjälp hemma.

Vet inte varför men så fort jag äter kniper det i magen min. Hoppas att det blir bättre snart.

När jag reste hem från jobbet var det med sorg i hjärtat. Hade velat komma igång med jobbet och inte bara göra småtimmar. Men vi är överens om att jag ska göra 25% hela oktober. Så att jag håller längre och inte får ett bakslag. Planerar att gå upp i tid i november. Hoppas må bättre då, uj vad trött jag är på sjukdomen min.

Måste säga igen att fy vad den senaste cellgiftsbehandlingen tagit ner mig och fysiken. Det är över två månader sedan avslut och det är fortfarande inte speciellt mycket bättre. Känner mig långt ifrån som jag gjort tidigare. Det brukar ju komma tillbaka men denna gången är det mer än drygt. Bara han håller sig i schack länge nu den jävulen.

Är så glad över att ha ett arbete att gå till för det gör mig verkligen återställd. Där är min friskare arena och där är får jag vara frisk hela tiden. Känns så otroligt bra. Idag nu ligger jag i bädden och ska läsa tidningen. Sen väntar en massa göranden i hemmet och byta till vinterdäck på min bil.






15 oktober 2012

Inte sjuk utan SVAG

Hur skulle jag orka ta mig i kragen och komma ut på promenad?! Gick inte alls det. Fick kontakta CSK igen som bjöd in mig till en delikat middag!!! Blev lugn. En stress som jagat mig den senaste tiden försvann. Jag ska få mat!!! En hel liter. Perry så att jag kan jobba i morgon!

Att få näringsdropp kontinuerligt skulle göra livet mycket bättre för mig. Idag förknippar jag mat med ont... i min mage. Det är så svårt att få till all näring med den lilla mängd som jag kan få ner på vanliga vägen.

Om jag försöker få näringsdropp ett par gånger i veckan till att börja med kan jag lättare hålla mig i super form. Jag är ju inte SJUK utan svag. Hur blir du själv utan mat i flera dagar?!

Har nu fått 83ml/timme och det börjar märkas. Jag känner mig så GLAD. Det är som sockervadd inuti kroppen min. Är helt varm och ljummen... har fröse sen länge! Vet inte när jag kände mig såhär tillfreds sist. Det bästa är att jag äter lite samtidigt som jag får dropp!! Hmm jag vill inte bli tjock vettu HA HA.

Uj vad det är härligt just nu. Så enkelt det är när man har sin avdelning som tar emot en med öppna armar och glada hej, igenkännande hej, välkommen Sofia. Såå värmande och skönt.

Läkaren tyckte att det vore bra med dropp varannan dag eftersom det är ett dygns näringsinnehåll. Härregud så pigg jag skulle bli!! Tänk vilken fantastisk framtid jag skulle få!! Tänk om näringsdroppet tog död på han... Jag undrar fortfarande om de forskat och sett om man lever längre med rätt antal näringsämnen i kroppen. Jag tror på det... Att chanserna blir större att må bra eller superbra under tiden!

I morgon är det jobb igen och jag längtar! Så gött å få lite krafter så att jag kan få vara lite normal ett tag.




14 oktober 2012

Lätt som en fjäder

Är så trött på en trasig tunntarm. Den är skör och rejält skadad efter operationen och de ärrbildningar den medförde. Sen jobbar den såååå sakta efter alla cellgifter. Förstå om jag blir matt när det inte fungerar. En smärta i samband med måltider gör att det inte är så lätt att äta. Absolut inte den mängd jag skulle behöva.

Trots all smärta och svårigheter det har medfört är jag supernöjd att jag fick operationen och den behandling som jag har fått. En strävan för att döda de sjuka celler som finns i min kropp är min enda chans till någon form av överlevnad.

Är lätt som en fjäder och har minskat 4 kg på mycket kort tid, varav 1 kg sen igår morse. Nu är jag ingen person som går varken upp el ner i vikt i snabbt tempo utan kroppen är seg och brukar klara sig på de reserver som finns. Viktminskningen blev avgörande att kontakta CSK (central sjukhuset i Karlstad) som skulle se hur den bästa lösningen blir. Skulle kunna få en mindre påse med näringsdropp på 8 timmar och här i Arvika på cytostatikaenheten. Att planera in en eller två påsar i veckan skulle göra susen för mig. Då skulle jag inte gå ner mig så mycket utan istället få påfyllning och orka hålla mig i god form. Själv skulle jag vilja få de här i hemmet över natten men det krävs planering.

Läkarvetenskapen är otrolig bra att detta hjälpmedel finns. Just nu längtar jag efter en påse för att efteråt mår jag som man ska. Nu blir jag jämt sliten av att hålla i telefon och skriva detta inlägg. I går gjorde det fortfarande ont i magen av allt som stoppades i min mun. Inte extremt men det gjorde inte gott. Idag hoppas jag att det är mycket bättre.

Nu ska jag möta en ny dag och det är regn ute. Hade velat komma ut och fått lite luft efter att ha hållit mig inne de senaste dagarna. Sen blir det att återigen försöka ÄTA. Inte litte tröttsamt. Känner mig bättre ändå och det är såååå kul.




Fr.o.m. Nu

Känner med de som är drabbade av ätsvårigheter. Det är inte helt enkelt att få in saker i munnen och sen svälja. El in i munnen går finemang men sen. Var svag hela dagen igår och har liksom inga reserver att ta av. Vill helst ligga stilla för då behöver jag inte så mycket bränsle. Kan sakna förmågan att kunna dra i sig en pizza. Det skulle ha höjt reserverna det!! Får kämpa vidare idag.

Gick ner till stadens nya café igår. Varm choklad med vispgrädde. Smarrigt. Träffade söta Vera som är ljuvlig och sann. Trötta Sonja sov så sött i sin vagn. Petade flera gånger och till slut vaknade hon!! Att de ska sova så möe. Blev sittande i ett par timmar och hade trevligt.

Dagen fortlöpte i ett lugnt tempo med en massa film och slapphet inomhus. Idag får det bli lite mer aktivitet kanske.

Luften blir allt kallare och vintern närmar sig. Jag vet att detta ska vara min bästa tid. Just nu känns det inte riktigt så men jag hoppas verkligen att den kommer. Det måste vända. Behöver fylla på min livslust omgående.

Känns som det räcker med magproblem nu. Kommer inte att göra några större utsvävningar. Orkar inte med fler incidenter nu. Ska äta mer varsamt... Fr.o.m. Nu.

13 oktober 2012

Vaknade i natten

Vaknade i natten och synden visade sig som knivar i min mage. Så höll natten på fram tills på fredag förmiddag. Inget stopp men alldeles för hårdsmält för min mage trots att det var mixat. Vågade trotsa trattkantarellsoppan och gör det aldrig igen. Svamp är döden! Jag visste det men ville prova. Att jag aldrig lär mig kanske du tycker men jag ser det mer som en utmaning... att det kanske går. Att jag vågade... när jag vet hur illa däran jag kan bli!! Galet.

Blev ingen konferens för mig på fredag utan fick den bästa pappa att hämta mig de 25 milen bort. Som tur var släppte det innan han kom men illamåendet kröp över mig fram och tillbaka hela dagen och nån mat blev det inte förrän nu på lördag morgon.

När vi kom hem kom den bästa mamma att hjälpa mig i hemmet. Det blev både handlat, städat och mina blommor fick ompyssling. Ja och även jag. När jag blir sådär dålig är det underbart att de finns och vill hjälpa mig. Det är svårt att be om hjälp.

Jag grät och var så förbannad när jag inte kunde vara med på fredagen. Vilken soppa rent ut sagt. Gillar inte att mitt liv är så oberäkneligt så det är ytterligare ett skäl till att det vore bättre med näringsdropp. Detta har gjort att jag verkligen inte gillar att stoppa saker i min mun, som ska sväljas!

Idag kommer bli en bra dag! Igår hatade jag mitt liv, idag är det bättre!




11 oktober 2012

På hotell

Göteborg om hösten känns bra. En vacker stad med lite puls. En dag med konferens och middag på kvällen tar på krafterna. Eller mer på kroppen. Orken finns men själva kroppen orkar inte riktigt. Det skriker i ryggen och det är musklerna som blir slitna. Sååå glad att orken har återvänt. Musklerna blir bättre med tiden. Kan ju inte klaga när jag varit igång 7-22:30 med endast 30 minuters ryggläge. Gött!!!

Maten verkar än så länge ha fungerat. Nu blir det en go natts sömn nu och i morgon blir det en lång dag innan jag är åter i hemmets lugna vrå.

Ha en skön fredag alla!!

10 oktober 2012

livsöden i vitögat

I måndags såg jag min vän på tv. Vi känner inte varandra men han är en av dem som kommit att betyda en del i skrivandet. Jag var så avundsjuk på han förra hösten som blev frisk. Han slutade blogga för att gå vidare med sitt liv. Nu är bloggen öppen igen och det var med sorg i hjärtat som jag sökte mig tillbaka till de vackert formulerade orden, som betyder så mycket för många. Han strider mot det värsta som inte går att hejda. Kristians blogg  i kroppen min



Idag kom de... biljetterna till bröstcancergalan. Fick inbjudan och tackade ja. Får sitta i publiken, det ska bli så trevligt att komma iväg till Stockholm. Att få närvara vid en så stor insamling till forskning om bröstcancer känns bra. Kommer bli smärtsamt att se de som är drabbade. Att få se deras livsöden i vitögat gör vår vardag verklig. En påminnelse om... det sköra.

Idag blev det en promenad på 6 km i solens sken och jag flåsade. Gick bra och jag höll en rask takt. Var trött efter gårdagen men trotsade och gick upp i tid. När promenaden var gjord blev det en tur till shoppingcentret i grannkommunen. Fick med mig de vackra från Stockholm som är hemma på älgjakt. Flickorna shoppar och pappan jagar. Rättvist.

I morgon är det arbetsdag igen. Jobbresa till Göteborg. Hoppas orka delta, sliter med koncentrationen som brister. Känner mig bättre och jag tror min träning ger effekt. Om ett par veckor är jag på topp.

För er som funderar så har jag hjälp av en dietist som skriver ut näringsdrycker. Klarar inte av sopporna. Jag suktar inte längre efter mat eller så eftersom jag får så ont i min mage. Konstigt men kroppen anpassar sig och vet att jag inte kan äta som vanligt. Dricka går bra men mat osv kvittar. Inget är liksom gott men jag är glad att mina smaklökar har blivit som innan behandlingen. Jag känner mer smak så det är super.


Fam Sthlm 



Vackra Vera

09 oktober 2012

Denna mat

Gick lätt att ta sig upp i morse och att ta sig iväg till jobbet. Vaknade som planerat och kände mig redo att komma iväg. Var noga med att inte jobba för länge men du vet.. Blev lite längre än planerat. Chefen min har lovat att hjälpa mig att sätta gränser men det hjälps tydligen inte det heller. Men det är svårt i början.

Denna maten... har ätit fisk i två dagar och det går tydligen inte så bra. Magen gör ont och sliter hårt känns det som. Får bli flytande i morgon. Trist med denna maten. Hamnade hela kvällen i soffan. Undrar om det inte vore bättre att få näringsdropp så blir jag inte dålig av födan i alla fall. Tycker att det räcker med han som ska plåga mig.

Undrar om de testat ge en sån som mig näringsdropp och sen utvärdera om man skulle leva längre?! Tänker på att ge kroppen alla de näringsämnen som hon behöver och att det i sin tur gör att det är svårare för han att bryta ner mig?! Ja det kanske vore en ide. Hmm ja varför inte.

Idag blev det frukost, lunch ja sen blev det inge mer än dryck. Då tänker jag att näringsdropp borde göra susen!! Hur ska en kropp klara sig med så lite.

I helgen fann jag fram mina gamla ytterkläder som jag inte har haft hjärta att skänka bort. Min gamla snowboardjacka, den bruna kappan med kapuschong (den har jag haft mycke kul i) och jackan jag köpte i Danmark när vi var på tur (hmm). Jag fick ihop en massa kläder och skor som jag inte behöver.

Vi har fått en massa människor hit till bygden som inte har alls mycket kläder med sig. Flyktingar som väntar på uppehållstillstånd. Placerade långt på vischan utan nåt. Ja det kändes mycket lätt att få ihop ett lass med filtar, fleesjackor m.m som de kan behöva. Jag får bättre plats och någon annan blir glad. Många har varit bra och rensat i sina gömmor till de barn med familjer som finns hos oss. Det är bra. Alla måste hjälpas åt.

Ikväll är jag trött och känner mig sliten. Är så less på att inte få vara som andra.

08 oktober 2012

svarta ögon

När man börjar kvickna till efter en lång tids behandling så är det trista att huvudet skenar och kroppen hänger inte riktigt med. Man vill så gärna och känner att styrkan återkommer sakta men så uppstår det en liten ondhet någon annanstans i kroppen, som man inte vill kännas vid. För mig är det ryggen som gör sig till känna, om jag lägger mig ner en stund släpper det. Tror att jag kommer att få dras med detta resten av tiden. Detta gör det svårt att hålla fokus, längre tider.  

Idag kom vi ut på en promenad 6 km och det känns bra. Den godhjärtande är inte lika alert men jag ska försöka få henne att öka takten. Måste försöka komma ut varje dag. Nyttigt och bra för att restaurera min sargade kropp. Känner redan det svåra i skrivande stund, men vill försöka skapa så mycket kraft som jag kan under tiden som frisk. Jag behöver det inför kommande match, det är mitt sätt att bekämpa det som jag hatar så. 

Tror att om jag mår så bra som bara jag kan så kommer det att påverka mitt status till det bättre. Jag förbereder mig, skrattar åt honom och mina glada celler gör allt för att hjälpa mig. De arbetar för högtryck och vill göra mig stolt. Jag sneglar mot honom med svarta ögon och vi vet fortfarande inte vem som kommer att vinna matchen.. än. Jag vet att det är flera ronder kvar och jag är fortfarande med i matchen.





Bland alla apelsiner på affären idag sa en inte så ung kvinna till mig: vilken vacker frisyr som du har... uj tack sa jag och kände mig lite förnärmad över att "ser hon inte att jag tvingats till detta" men så kände jag mig glad..  söt dam som ville göra mig lite glad!  

07 oktober 2012

skatten

En stund med de äventyrliga. De som tillsammans gjorde resan till det som många önskar men aldrig gör. Kärlek uppstod till upplevelsen och den formade oss alla på sitt sätt. En kvartett som var olika men som ville lika. Utmaningen var tydlig i flera månader. Det är över tio år sedan vi drog för säsong. 

Resorna därefter har blivit många men inte under så lång tid som då. Skulle göra om det direkt, ingen tvekan. Upplevelse är allt. Att känna adrenalinet flöda gör upplevelsen total. Att hitta det som ger... en känsla av väl behag. Utmaningen växer sig starkare och spelar en allt större roll när jag övervinner rädslan och tar steget.  

En kväll som läggs till minnena. Samlar, i min egen skatt. Den dyrbaraste, den är lätt. Jag bär den med mig, överallt, alltid och den kan ingen ta ifrån mig någonsin.  

När locket öppnas så sprids ett sken från guld till mina ögon, jag kan plocka och välja från det fina som gör min så glad. Kommer att fortsätta att samla och det bästa är att skatten  kommer aldrig att bli aldrig klar. Den kommer rymma alla. 




Varma människor

Marknaden var en av de roligaste genom tiderna. En helg att minnas och det gick så bra. Upplevelserna avlöste varandra och mötena blev många. Kom att tänka på alla glada som kanske inte är lika glada i morgon. Det här är ett kapitel som kommer förvaras ömt och plockas fram speciellt för mig.

Det gjorde mig så glad att träffa varma människor som ger av sig själva och som inte förväntar sig något åter. Att bli påmind om det mjuka och vackra gör sinnet rent. Kroppen min fungerade kvällen igenom och lyckan min är som att vinna högsta vinsten på chockladhjulet.

Saker som för andra är självklart blir besvärligt för mig. Någon undrade om jag blev förbannad... Nej, Bitterheten var längesen jag kände av. Livet är mitt och jag fixar det bra. Jag gillar mitt liv så länge jag inte har ont.

Jag lever sida vid sida med han som alla är så rädda för. Mig skrämde han, inte längre. Det finns bara ett val och det är att ta makten över livet. Han vet att han måste kämpa för att erövra mig! Jag kommer att leva så länge jag har något att vara glad åt och det är LÄNGE.




05 oktober 2012

Ett påhitt

En solig fredag. Staden förbereds inför den återkommande marknad, till mångas förtjusning. Den helg som många återvänder hem, andra flyr. Staden fylls med knallar som säljer allt som du vill köpa på lördagen.

Vet inte om det är något som inte finns här då?! Korvar, kokosbullar med eller utan kokos är ett måste på "Arvika marten". Brända mandlar och godis som de var förr. Gott gott. Jag kan frossa i det som smälter!!

Kålsoppan med frikadeller och kålkorv står på spisen hela helgen i de flesta hem. Traditionsmat som alla längtar efter trots att det sällan äts annars eller det är ölen och snapsen som drar?!

Kålen ska stekas med smör och sirap innan det blir soppa. Luktar kål i hela byn, trivsamt. Jag gillar denna helg, det är nu höst på riktigt.


Idag har jag varit lite mör men tog mig ut på en promenad genom staden och gick runt Sågudden. Gick fort för att träna hjärtat och lungorna. Blev jämt sliten så efter hälften fick jag lugna mig.

Det är så Vackert, fint och ljuvligt. En himmel så blå som bara himlen kan va. Jag såg upp, jag såg och njöt. Så glad att jag lever idag och mår sååååå super.

När jag promenerade förbi den kommunala musikskolan tänkte jag att det är precis som om inget har hänt. Inte alls som om det var 25 år sedan jag spelade tvärflöjt. Allt känns som ett påhitt. Skrattande lyssnade jag vidare på Spoitfy och stannade länge kvar i min egen värld och solen sken med mig hela vägen runt. ❤

04 oktober 2012

Tillbaka för rond 2

Idag mår jag bra trallalala.. vaknade som ett utsketet bär i morse och visste inte hur jag skulle förmå att ta mig till arbetet. Men eftersom jag inte hade varit där denna veckan tvingade jag mig väg och givetvis gav det utdelningen som jag så länge saknat. Energi. Hann bara komma innanför dörren så vaknade jag till liv.. helt underbart. 

Fick inte så mycket gjort mer än att träffa en massa folk som jag inte sett på ett halvår. Lika kul varje gång och vad jag har saknat dom. Jag giller att ÄNTLIGEN vara på väg tillbaka för Rond 2.

Under tiden som jag har varit borta har flera drabbas av detsamma som jag. Hemskt och jag verkligen lider  med dem inför det som komma skall och det som har genomgåtts.

Idag när jag var på jobbet kom jag på mig själv att kolla på klockan flera gånger och verkligen känna efter hur jag mådde. Tänkte ska jag resa hem.. el orkar jag ett tag till. Kom hem lite senare än planerat och fick givetvis smärta på baksidan. Får se upp så att det inte blir så långa dagar. Viktigt för nu efter denna cellgiftsbehandling är jag sliten. Ha ha så sliten att till och med jag märker det HA HA. Tänk att behöva ha genomgått 30 cellgiftsbehandlingar innan  jag skulle förstå hi hi. Trög väl?! 

Nu är det en solskensdag som jag hoppas får hålla i sig hela helgen.








03 oktober 2012

ett tak av duggregn

Efter ett dygn med smärta sover man gott. Vaknade flera tillfällen i natt men fick sova idag på dagen. I samband med stopp kommer illamående som ett brev på posten och det är svårt att få kroppen att förstå vilken väg som är rätt. Det tar liksom fel väg och innan det rättas till kan det ta ett tag. 

Jag vet nu vad stoppet berodde på. Det är ju så att jag äter ju mycket små portioner eftersom det svårt för min mage att ta hand om det. Systemet arbetar långsamt och därför är rådet att äta lite och oftare istället . I måndags tog jag en liten extra portion för att det kunde ju vara bra inför jobbstarten. Tyvärr var det detta som satte käppen i hjulet.  

Känner att det har gått snabbare för mig idag att komma i form mot tidigare. Inte lika matt. Bara efter lite mat så kändes det lite bättre. Har inte fått ordning på vätskebalansen än men det kommer väl om nån dag eller så. Jag verkligen avskyr dessa tillfällen och vill inte vara med om det igen.  

Fick avboka tiden hos min sjukgymnast och honom hade jag inte velat missa. Skulle berätta för honom att det känns ibland i vänster knä som nåt varmt sprider sig neråt.. tror att det kan att ha att göra med vätska som inte kommer ut som det ska. Får boka en ny tid tror jag. I morgon hoppas jag på att det går att komma iväg till jobbet en tur. Behöver lite positiv energi för att må bättre känner jag.



Ett tak av duggregn sköljer över stadens café. Uteserveringen är övergiven och kommer inte intas förrän om många månader. Solen når den som sitter utan tak, på sommaren. Minns när vi tog en fika, bestämde oss, reste till en nöjespark.. över dagen. Det var början på en vänskap som fortfarande gills. Saknar den självklara friheten som jag inte längre har tillgång till.  







02 oktober 2012

smärtsamt

Det blev inte alls som jag ville. Vaknade efter två timmar och hade ont i magen. Fattade inte varför utan försökte somna om. Kunde inte sova pga smärtan och hade troligen drabbats av ett stopp i systemet.. Fan inte nu.. inte nu... hade inte ätit nåt konstigt utan det skulle fungera. Så besviken. Så ledsen. Fick meddela att jag inte skulle dyka upp på jobbet.. smärtsamt.

Dagen gick åt till att sova, kräkas och vila. Har inte kunnat äta nåt eller fått behålla det jag dricker... fortfarande. Det är så slitsamt. Behöver ju alla krafter i kroppen min. Men hoppas att det ska gå bättre i morgon. Vill klara mig utan dropp.











01 oktober 2012

en konstnärs målarpalett

Var tvungen att kolla hur lång tid som jag behöver inför arbetsdagen i morgon tisdag. Det gick bättre än vad jag kunnat ana och jag var redo på en timme utan stress och inklusive träningen. Jag är nöjd. Kan berätta att eftersom jag mår bättre och bättre så går det även lättare att ta sig upp och det är bra. Nu måste jag vända tillbaka dygnet bara.

Har bestämt mig för att arbeta mina tio timmar denna vecka förlagt på två dagar. Har lite resväg så det blir för slitsamt att resa fler dagar. Men jag hoppas att det ska gå bra med kortare dagar. Måste ta mig hem i tid och det kan bli svårt.. det vet jag. Men jag hoppas att jag ska klara detta utan att bli helt skrot i kroppen min. Får inte glömma att hon är trasig.. inte som hon varit.. men hon är påväg att byggas upp.. igen. Får se hur jag känner mig på fredag.

Att jag ska till arbetet igen ser jag som en seger. Att äntligen få bli som folk igen. Jag gillert.. hahaha. Idag kom den godhjärtade förbi på en promenad. Det regnade lätt men vi gav inte vika. Kom runt några km så det kändes gött.. efteråt. Det är en fröjd att se sig omkring nu. Trädens färger är som en konstnärs målarpalett. Det är vackert. Regnbågen visade sig i sitt esse. En kväll att minnas.