30 november 2012

en trött dag

Jag brukade tänka att saker och ting kan ju aldrig bli värre och i morse slog det mig att det är ju precis det som kommer att ske. Det senaste halvåret har varit grymt mot mig och troligen kommer det att bli mycket värre. Det är en tuff resa. Att inte få se en ljusning av allt utan det blir krasst värre. Ja det är så det är och då ska jag anpassas till detta och försöka få ordning i kaoset. Inget vidare med sanningen i vitögat.

Idag har varit en hård dag. Haft sviter efter röntgen igår och varit trött och sliten efter allt morfin som jag tvingades inta under gårdagen. Hade svåra smärtor i ryggen av kontrasten och svullet ben. Var igår hos sjukgymnasten för att mäta benen och få lymfdränge som är en massage för att försöka få ut lymfvätskan. Tyckte  inte att det hjälpte något men får ge det några chanser till. Ska tillbaka på måndag. Ena låret var upp till 4 cm tjockare än det andra.

Igår kom besök från mitt gamla jobb med en julblomma från en av mina gamla personalgrupper. Så glad jag blev och så gulliga de är som tänker på mig efter så många år sedan om jag slutade Tänker ofta på dom och saknar dem. Tusen tack för den fina blomman allihopa, blev jätteglad.

Idag har det gått bättre med att inte ha någon smärta men tröttheten har hängt över mig. Vi reste till Karlstad för vi skulle på Johan Glans som hade show på Scala. Det var riktigt kul så vi fick skratta lite. Skön person som pratade i en och en halv timme. Mysig och skön. Vi hann med lite julklappsbestyr och det var bra. Köpte en ljusslinga som ska upp på balkongen så fort jag fått dit ett eluttag. Jag fick tag på en ny dator vilket var behövligt. Sen tog vi en tur till utförsäljningen på Golfstore och där fick jag tag på nya golfskor och en tröja. Hoppas att jag kan spela till sommaren. Som det känns nu är det väldigt avlägset och idag skulle jag aldrig klara en 18-hålsrunda med bil. Men vi får hoppas att det vänder innan sommaren. Får köpa mig en lite golfbil kanske!




  



29 november 2012

den oändliga historien

Att vara en del av livet och finnas till är ett privilegium. När livet blir för ont är det en plåga men att få vandra på den lina som dansar mellan hustaken och få må någotsånär bra är ljuvligt. Tycker så eftersom vi inte känner till annat. Kan ibland fundera över om livet efter detta blir en förlängning på det som redan Är. Det onda, det tuffa kanske fortsätter over there. För överlevnaden tror vi att allt blir bra, man lämnar skalet här och fortsätter resan mot den oändliga historien mot Peter Pan och Kapten Krok.

Att vi hoppas nå framgång, lätthet och rikedom är det som skapar framtidstro till det som komma skall. Hundarnas yl hörs allt mer tydligt i natten. De sitter i flocken med sin rang där alla vet sin plats.

Jag kan längta efter den oändliga historien för att få svar på gåtan. Men min fantasi sträcker sig inte längre än till sagorna. Där finner jag min ro, där finns en form av glädje och en trygghet. Jag vill inte frysa. Jag vet att där finns en som väntar på mig och vet du att hon saknar jag mycket. Jag kommer finnas där som den soldat jag utsetts att bli och kommer att vänta på dig när du kommer. Jag vet att jag får gå många år ensam i det oändliga men jag är van.

Att finna mening är människans främsta uppgift genom livet och eftersom jag missade chansen till att föda liv känns mitt lite mer fattigt än andras. Att få hålla något som är en del av sig själv vore ett under, något vackert och obeskrivligt. Nu finns bara kampen om mig själv utan hänsyn till annan existentiella frågor och det känns fattigt. Det gör mig ledsen. Att inte få äran att känna den lycka i vare sig kärlek, barn eller framtiden. När är det okej att få känna sig blåst på livet. Det är inte samma sak att fylla sitt liv utan dessa lyckoväsen. Det här är inte rättvist och jag vet inte VAD som kan fylla dessa svarta hål i min själ. Banalt men jag är den fattigaste jag känner och jag kan inte glädjas på riktigt. Vad ska få mig att må bättre. Kan inte ens ha ett djur för ensam klarar jag det inte, de onda dagarna.





28 november 2012

konstnärsådra

Dagarna blir mycket bättre när det finns aktiviteter inplanerade. Jag tror på en meningsfull sysselsättning som bästa medicin för ett gott liv. Har man orken så mår man bra om man får något annat att tänka på. Jag mår strålade idag efter att ha haft ett glatt gäng hos mig från mitt förra jobb. Vi har pratat och skrattat och trot eller ej de hade med sig en sysselsättning till mig! De tyckte att jag skulle prova på att börja måla. Det blir grejer det. De hade köpt med en massa färger och duk, palett alltså allt som krävs för att påbörja en karriär som konstnär. HAHA

Har ju konstnärsådra i familjen eftersom min morfar var möbelsnickare och konstnär. Han har målat många tavlor som pryder mina väggar. Jag är tyvärr ingen duktig målare men jag ska verkligen försöka. Blev så inspirerad direkt att jag hade velat prova med en gång. Ja det ska bli riktigt kul att testa.

Idag kom jag äntligen ut på en promenad eftersom vädret var vackert och solen sken. Kom 3,75 km på 40 minuter och var så andfådd efter. Men det kändes ändå bättre mot i helgen. Jag tror att min cancer har satt sina spår i lungorna och det gör det svårare för mig att komma i form igen. Men i morgon spörs det, då är det dags för röntgen, äntligen. Den som jag väntat på. Jag skickade iväg ett mess till min kärlek Ilvars i Uppsala så jag hoppas att han kommer att ta sig tid och kolla in mina plåtar och se över min cancer. Inte för att jag tror att det är bra men jag kan ju hoppas att jag får vila från cellgifter ytterligare ett tag eller i alla fall tills i januari. Skulle vilja bli opererad först med min knapp och sen få börja äta och sen därefter gå in i behandling igen.

Idag fick jag ytterligare en blombukett från jobbet. Tack söta det är alldeles för mycket men det glädjer ett gammalt chefshjärta att personalen tänker på mig. Jag tänker på er varje dag. KRAM
Efter besöket idag har jag funderat på att börja jobba till veckan. Åker dit på tisdag om allt går som det ska och ska göra några timmar. Jag gillar ju jobbet och det ger mig energi så jag ska passa på att ta mig dit.









27 november 2012

förtrollade i sagan

Det är en märklig känsla att försöka skapa ett liv utan framtid och utan tro. Att finna en meningsfull dag är som att leta efter en nål i en höstack. Det är en gåta som jag inte vet hur jag ska lösa. Vi väntar alla på att bli hämtade av han som ska ta oss härifrån men mitt liv är en begränsning som gör det svårt att finna ro i väntan. Att försöka finna glädjen under tiden kan vara tufft och livet blir som ett slott med en massa törnar som växer kring knutarna. Jag tar mig inte ut och du tar dig inte in. En förbannelse svävar över mig och jag känner mig som den förtrollade i sagan, den med ett sorgset slut. 

Hur påverkar andra som faktiskt har sitt liv kvar och kan ta en paus från eländet. Jag står alltid kvar, kommer ingenstans med skammen om att ha blivit blåst på livet. Undrar så när dagen ska komma som jag inte längre finns bland oss. Hur länge, hur ska jag få lida, hur ont kommer jag att ha för det vet jag att de kommer inte att kunna ge mig den smärtlindring som krävs. Hur mycket mer kommer min kropp att tåla. Hur mycket ska jag låta den ta emot innan det är tillräckligt. Cancer kommer att ta mitt liv men jag kommer aldrig att ge upp. 

Idag har varit en regnig dag så jag har inte gjort speciellt mycket mer än att besöka en vän. Tog en sväng förbi affären och köpte en adventskalender från Triss. Kanske kan man vinna nåt litet på den under december. Fick en tid på röntgen på torsdag eftermiddag så någon operation lär det inte bli denna vecka. Synd eftersom det var två kirurger som var bra på detta som jobbade denna vecka och jag är sugen på att kunna äta. Vilken lycka om jag kunde få detta gjort och fungera snarast. 










26 november 2012

Måndag 26 november 2012

Besök med prover, omläggning, nya nålar och läkarkontakt började dagen. Jag hade inte fått ner njurvärdet speciellt mycket men de skulle försöka att genomföra en CT bröst, lunga ändå. Hoppas få den under veckan för att så snart som möjligt kunna göra en bedömning av hur läget i mitt tarmsystem ser ut. Läkaren tyckte att jag är mycket piggare och bättre än för nån vecka sen. Har inga speciella smärtor eller kräkningar så jag för vara nöjd. Hon undrade vad som skulle göra min dag ännu bättre och det är ju att återfå lite mer ork och kunna äta. Vi gick igenom hur det går till att sätta en "knapp" på magsäcken och det är en mindre operation som görs med lokalbedövning. Jag är vaken och det görs via en kamera genom munnen. Fy vad jobbigt. Men som läget är nu har jag inget val för att få en ökad livskvalitet. Vid måltid så kopplas en påse till knappen som sen kan tas bort. Har inte kollat hur den ser ut men kan tänka mig att det kan fungera ganska bra.

Idag har jag varit lite bättre mot förut. Känner mig starkare i kroppen och har kanske fått lite bättre andning. Gick en promenad på 3,8 km och det var skönt. Här är det lite snö i luften och kyligare. Jag passade på att putsa fönster inför advent så att det bara är att hänga upp stjärnorna till helgen. Har lätta fönster med in och utsida bara så det gick fort. Gött att byta gardiner så det passade jag också på att göra. Blir lite skönare när man orkar försöka följa tiden och göra det som förväntas.

Sen somnade jag på soffan ett par timmar och läkaren som sa vila är bra för att komma i form igen. Gött att kunna få vara såpass pigg som jag ändå varit idag.



 



25 november 2012

Söndag 25 november 2012

Besök i stugan för att se när de skulle flytta på ena bryggan. Det har tagit ut på tiden eftersom det inte har varit något speciellt kallt eller snö här. Bävern hade tagit ett träd som strök jäms med husväggen på min lilla stuga. Men hon klarade sig utan en skråma. Vilken tur. Inte så kul med att ha ett träd genom taket. Det var kallt men vindstilla. Mörkret låg som en dimma hela dagen. Vi klarade oss utan regn så jobbet blev gjort. Själv stod jag för fotograferingen. En rolig syn kan jag säga med åror som gick av och stövalar som tog in vatten. Härregud.

På eftermiddagen hade vi farsdagsfirande eftersom jag var så dålig när den helgen begavs. Jag fixade middag och det var jämt kul att laga mat igen. Känns så länge sen. Provade att äta lite och spotta ut det. Får på så vis träna tänderna och känna smak. Hörde att man kan utveckla minnessvaghet om man inte tuggar. Ja nu hinner jag nog inte leva så länge att det blir ett bekymmer för mig men jag förstår mer och mer att alla funktioner vi har i kroppen har ett syfte. Mer ofattande än vad vi tror. Känns overkligt att inte kunna äta. Alltså lever jag på övertid. Om man inte kan äta kan man ju inte leva. Hela jag är som ett lapptäcke med en massa lösningar av olika slag för att kunna leva.

Ja det är så synd att min ork är så låg. Jag vill ha min kondition tillbaka som jag hade i början av oktober. Då kunde jag gå i rask takt 6-7 km och må bra under tiden. Nu kommer jag knappt 4 och är helt slut innan jag kommer hem. Ja det är svårt att finna ut vad man ska hitta på något på dagarna när man är så sliten. Men dagen idag har trots allt varit bra.

Funderar på att köpa en ny dator men vet inte vilket jag vill ha. Har aldrig köpt en utan bara haft arvegods så det kanske är dags för en egen. Har lite strul med bloggen för tillfället eftersom jag har nyttjat allt utrymme med bilder. Visste inte att man skulle förminska formatet för att det inte skulle ta så stor plats. Vet inte hur jag ska göra nu men kan fortfarande lägga in dem direkt från telefon. Raderar jag dem så försvinner de från själva inläggen.  













24 november 2012

Lördagen 24 november 2011

En solig dag som blev både umgänge med vänner, promenad och vila. Sov bättre i natt efter flera nätter med lite sömn. Dagen blev lite soft men det var skönt. Lagade middag och bjöd flickorna på och det var trevligt. Märkte att jag inte har så mycket att tillföra när andra pratar jobb, vad de handlat och vad de planerar att göra frampå. Det är nu som det verkligen känns att man inte är som förut. Jag har inget riktigt att planera eller göra. Känns trist men jag får vara nöjd att jag inte har ont idag och att jag kan vara hemma i min lya. Det är inte höga krav man har längre på livet.

Marie ringde på fm och ville gå en promenad. Det var varmt, rena våren så vi gick runt kyrkbyn och till bryggan. Blev trött efter och flåset mitt är under all kritik. Det blir inte bättre eller så är jag inte riktigt kry. Får avvakta med jobb nästa vecka med. Måste orka göra mer först. I morgon måste jag försöka hitta på något.

Ikväll har vi spelat Wii med snowboard, bowling och golf. Gick varierat bra men det var kul. Svårt att få allt att fungera när man inte spelar så ofta.







23 november 2012

sover lite

Jag sover så lite nuförtiden och det är så slitsamt. Somnar inte på dagen men blir som seg i huvudet. Somnar inte före halv tolv och vaknar igen vid ett eller två och somnar om till fyra och sen kan jag förbli vaken tills sex då droppet kopplas om och kortisonet tas. Fyra timmar sömn är för lite även om man inte gör så mycket på dagarna. Härregud vad trött jag är i kroppen men får ändå inte vila. Kan inte vara bra detta. Men vi får se i natt hur det blir. Just nu är jag trött som en trasa. 

Det gick bra hos tandhygienisten som polerade och tog bort lite tandsten. Ska tillbaka om två år. Skönt att ha varit där på en koll och hon tyckte inte att mina tänder hade tagit skada av cellgifterna. Själv tycker jag att tänderna blivit mer gula men det kanske är jag som tycker så. Hon hade inte hört att det skulle vara en biverkan så jag får ta henne på orden.

Kom ut på en promenad på 4 km och det gick lättare mot sist kan jag säga. Men är fortfarande svag i flåset. Behöver trava och gå i helgen nu så jag får upp andningen igen. Den är bra att ha om det blir nån mer operation frampå. Annars har dagen lunkat på och jag tog en sväng på stan och köpte nya blommor till köksfönstret. Blev så fint med två mindre vita Amaryllis och så en liten julstjärna. Hade velat ställa i ordning med adventljusen  men det var visst inte förrän nästa helg. Funderar på att ha nåt på balkongen i år men vet inte än. Tycker det är mysigt till första advent. 

Idag har varit en hungrig dag där jag har bestämt mig att om det går att operera så vill jag nog göra det. Vad finns det för glädje om man inte kan äta?! Har provat med att äta och smaka på mat och sedan spotta ut det och det fungerar bra. Det är ju så upplevelsen kommer att bli om operationen går att genomföra. På måndag ska jag träffa läkaren och diskutera lite vidare om detta.

Önskar alla en trevlig helg. 



 




22 november 2012

att det kunde vända!

Första dagen som jag mår BRA och har gjort det hela dagen. Så ljuvligt att livet kan återvända bara sådär när man får ordnig på njurarna. Underbart. Jag vill verkligen aldrig mer må som jag har gjort de senaste 4 veckorna. Härregud att det kunde vända?! Helt otroligt. Jag är sååå lycklig.

Ringde min chef förut och meddelade att om det fortsätter såhär kommer jag till jobbet snart. Redan nästa vecka eller veckan därpå. Jag har att göra där och kommer att ta tag i där som jag slutade. Jag var välkommen när som. Jobb finns det alltid sa hon. Jag gillert. Hoppas med mina alla tummar och tår att det kommer att gå vägen. Synd att jag jobbar så långt bort. 5,5 mil och bara resan är tröttsam för mig. Men jag kommer få göra ett par kortare dagar där och så kan jag jobba hemma tänker jag. Att vara anträffar på telefon och via datorn. Tur att det går på ett vis kanske. Ja det ska inte bli besvär med stopp nu eftersom jag inte äter. Men de senaste dagarna har jag inte kräkts alls och jag har kunnat dricka lite juicer. Det går i tranbärsjuice, äppeljuice och vatten för tillfället. Fast bara lite.

Både idag och igår har jag fått blombud från jobbet. Ni är så söta allihopa. Tack och de gör mig så glad.

I natt provade jag att köra näringsdroppet via en ryggsäck och vet du det gick jämt superbra... men kl 6 i morse var jag inte så pigg att koppla på vätskedroppet men det gick och det är så enkelt. Tur jag hade pappa här och fixade lägre trösklar nu när jag inte behöver droppanordningen =) men det blev snyggt. Att ha allt i ryggsäcken gör att jag kan både duscha och bära med mig droppen om jag ska börja jobba. Kan droppa mig samtidigt som jag är påväg nånstans. Det gick snabbare än vanligt då jag satte det på 10 timmar istället för 12 och sen 3 timmar för vätskan. Halv tio var jag klar och började kl 20 igår. Jag kände mig FRI

 





21 november 2012

Mår bättre

Jag mår lite bättre och bättre för varje dag men det är fortfarande tufft för mig med flåset. Blir andfådd vid ansträngning och det är bara att träna. Idag blev en lugn dag efter gårdagen. Åkte och tog prover vilket visade sig vara sådär bra. De är fortfarande inte så låga njurvärde att jag klarar av en ny CT-röntgen. Får avvakta till nästa provtagning.

I natt ska jag prova om min ryggsäck fungerar med droppet. Har inte haft ork eller engagemang till att försöka men efter att bli lite bättre ska jag se om den fungerar. Jag slipper då droppställningen och har allt i en ryggsäck som lätt kan bäras med. Men det saknas en del av ett batteri så hon som säljer den kanske får komma hit till veckan och få ordning på den om det inte skulle fungera. Vore bra om det fungerade så kanske det blir lite lättare för mig. Har inte kräks på ett par dagar och det är skönt. Kroppen mår nog lite bättre trots allt och det kan ju va skönt ett tag. Är fortfarande hungrig och tänker mer och mer på den operation som kan genomföras om det inte är ett världskrig i kroppen min. Där man kopplar förbi så att man kan svälja och känna smaker om inte annat. Maten går direkt ut i en påse men det kan det vara värt. 

Idag har jag städat min byrå och kastat en massa bikinis. De lär jag inte använda nåt mer tror jag. Kan köpa mig nya i så fall. Det var skönt att få bort lite gammalt skräp som jag ändå inte använder samtidigt som det blev lite ordning i lådorna. Sen kom Jenny och hämtade mig så kollade jag på när hon målade. Lite trevligt att få komma ut och hälsa på folk. Blev ingen promenad. Kände inte för det alls idag. 

Ni är många som talar om healing. Jag har fått healing några gånger men känner inte att det var något för mig just nu. Blev så dålig efter och tycker inte att det är värt att bli liggande en dag efter. Kanske längre fram men inte just nu, det tar för mycket av mina krafter.






20 november 2012

tappar fokus

Jag är inte rädd för att döden men jag är rädd för den smärta som den helvetes sjukdom orsakar mig eller kommer att orsaka innan det hela är över. Jag är rädd att inte kunna klara mig själv. Att bli till ett kolli som andra ska ta hand om. Att bli till den person som jag inte vill vara, inte känner igen. Jag har ingen aning om när i tiden detta kommer att ske men det känns som jag närmar mig med stormsteg. Tidigare har jag haft distans men nu kryper allt närmre mig när jag upplever att det inte går som jag vill. 

Jag märker att jag ändras, jag är allt mer sällan glad, mindre pratsam, har inget att tillföra vardagen. Jag vet att andra försöker göra det bästa för mig men det är svårt när man inte har motivationen själv. Det enda jag vill är att få min kropp tillbaka.. i alla fall för ett tag. Det känns som cancern växer inuti mig och tär på min redan sargade kropp. Kunde jag inte få vara i fred. Bara för nån månad. Att få leva lite innan det är helt kört. 

Märker att jag tappar fokus. Vill inte, orkar inte. Kroppen min är slut. Gick en promenad förut på nästan 4 km och det var slitsamt vid 3. Men flåset blev bättre tror jag. Ryggen gör ont. Är det andra njuren som ger sig till känna. I morgon är det prover. Håll tummarna. Fick sätta droppet redan kl 18:00 idag för att kunna komma till provtagningen 10:30. Nej nu rycker jag upp mig!


Idag har jag fått hjälp av pappa med att ta bort några trösklar i hemmet så att jag ska slippa lyfta droppet när jag går omkring. Det var svårt med den anordningen som fanns men det blev bra. Tror att jag ska måla om skåpluckorna i köket innan jul. Lämna in dem på lackering i alla fall så det blir lite fräschare. Vill börja rensa mina skåp. Ska göra det om jag får tid för lackering. Det är något som känns viktigt. Att ha ordning och reda. Att det inte är en massa skräp. Jag har rensat men behöver rensa igen. Speciellt nu när jag inte lagar så mycket mat.

Klara och mamman kom på besök idag en tur och det var mysigt. Vi gossade och hon står så stadigt nu. Ville inte sova eller vila utan det skulle hända nåt hela tiden. Hon är så söt och växer. Hon är 6,5 månad nu och mer vaken än någonsin. Hon fick några barnmatsburkar med sig hem eftersom jag ändå inte kan äta. Då fick jag lite bättre plats. Måste skapa plats åt allt dropp, grejer som jag har här hemma framme. 

Tack för alla fina kommentarer, de värmer i mörkret. Bara jag blir lite starkare i kroppen kommer jag bli lite piggare igen. Detta med en bok.. jag vet inte vad som jag skulle skriva riktigt men jag ska fundera på det. Tack alla för stödet. 




Utsikt mot Djupviken från stan!
    


19 november 2012

tills döden klär oss i vitt

En grå dag där verkligheten smyger sig på mig som den snara jag haft kring min hals de senaste två åren. In i det längsta har jag förnekat att jag närmar mig ett slut. Ser på tv de som överlevt cancer och fått en annan innebörd i sina liv. De säger tacksamhet och ödmjukhet vilket är det mest galna som jag hör i sammanhanget. Dessa ord kan komma om livet får en andra chans men vi andra som inte kommer att överleva då?!.. hur ska vi  känna tacksamhet och ödmjukhet inför denna hemska sjukdom som äter upp oss inifrån. Tacksamhet inför det helvetes lidande innan döden klär oss i vitt. Jag kan inte känna det tyvärr. Jag har alldeles för mycket kvar att göra här.

Idag har varit en jobbig dag. Jag har inget att glädjas över och jag har inget att se fram emot. Likt en gammal jag vet inte vad infinner jag mig i hemmet och låses fast i en slag med dropp 12 timmar för sedan ytterligare 3 timmar. Hungrig pga detta förbannande kortisonet som jag inte kan leva utan och som jag väntar ska göra mitt ansikte svullet. Hungrig utan att kunna äta eller dricka. Det finns ingen mening med att leva om du inte kan äta. Vill inte gå ner på fiket på stan för att se när andra äter goda sallader, mackor och annat fika. Livet blir så naket, banalt. Jag förstår att jag lever på övertid och det gör mig galen. Jag vill inte dö.. jag vill äta.

Tristessen kryper längs min ryggrad och jag vet inte hur jag ska göra. Får inte för mig något och har andan i halsen så fort jag anstränger mig. Funderar över om jag kan bli starkare så jag kan börja jobba igen. Här hemma blir jag galen. Måste få något viktigt att greja med.. detta går inte. Hjälp mig.

Idag fick jag i alla fall omlagt mitt operationssår och det såg bra ut vilket gjorde mig glad.. nåt som gick bra! Sen fick jag en ny frisyr och det blev riktigt bra. Fick en klipptid och det är ett himla jobb att få ordning på håret när allt växer lika långt på samma gång. Blir bättre efter några klippningar. Sen åkte jag till den godhjärtade för lite sällskap och sen hem till mor. Ja så gick denna dagen också. I morgon måste jag ut på promenad för att få upp flåset eller nåt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ibland är det bättre att va mer sjuk så man inte orkar göra nåt.. nu är jag bara less och besviken på att mitt liv inte blev som jag hade önskat.


kvällens låt med Darin 
Astrologen av kung Uggla



Ny frilla. 






18 november 2012

Gynsam

En bra dag med strålande sol. Vi tog oss en promenad och det gick bra. Kände lite träningsvärk men det var bara skönt att känna att man rört på sig. Orkade inte längre en än sådär 40 minuter kanske. Men solen sken och det var super. Fick sedan besök av en tidigare arbetskamrat och det var jättekul. Vi skrattade och pratade precis som förr. Uj vad jag saknar henne och de andra. Vi samåkte till jobbet förr och hann prata en massa då hihi. Ja fick en sjal som hon hade stickat åt mig. Jättemysig och varm. Blev så glad.

Dagen blev lugn efter igår. Är inte riktigt tränad men mår i alla fall bra och det är huvudsaken. När jag skulle sätta droppet i kväll blev jag fundersam och fick kontakta dsk som fick komma. Det står inte rätt på ordinationen och kaliumgrejset som ska blandas. Ska ta med det till cyten i morgon så att jag får rätt. Kalium påverkar hjärtat så det får inte gå för fort eller vara för mycket. Är stolt att jag märkte att det inte var rätt trots att jag inte är sjukvårdskunnig men det ringde en klocka i alla fall =).


Under veckan fick jag en ny Pin från Gynsam. Den kan man kan köpa för att stödja vår förening som bevakar intresset för gynekologisk cancer. Du kan stödja vår förening som cancersjuk eller som stödmedlem för 150 kr/år och då får du en medlemstidning 4 ggr/år eller om Du vill ge en gåva så finns PG 129 69 63-0 eller BG 374-96 60. Det är en ideell organisation.











17 november 2012

ett bättre liv

Börjar dagen 06:00 med första kortisonsprutan och även Haldol som båda ska hjälpa mig till ett bättre liv. Kan säga att det gjorde effekt redan efter några timmar och livet återvände till mig. Det som jag saknat så. Går inte att förklara hur det är men jag verkligen känner att det finns ett liv trots förödelsen ändå. Idag har jag haft en glad dag där jag varit pigg, ganska likt mig och kunnat umgås med folk. Tog en tur ner till stan och fick några kramar och kos så nu klarar jag mig... länge. Fy fan vad jag saknar att få vara ute bland folk och leva som normalt. HAHA härregud men idag gjorde jag det!!

Fick träffa dem som jag inte sett eller pratat med på länge. Deras liv bara rullar på och mitt har liksom färgats av det sjuka. Men jag kanske kan få lite semester nu.. i någon dag i alla fall. Vi satt hemma mor, Åke och jag och pratade och kom in på detta med ny behandling.. jag sa att om de skulle erbjuda mig nya cellgifter idag skulle jag vänligt men bestämt tacka NEJ eftersom min svacka varit så himla lång just nu. Men jag lever på att läkaren sa igår att "du är så pigg för att vara så sjuk". Jag ska inte dö än.. så känns det idag i alla fall. Gött det.

Sen fick jag ringa min egen lilla dsk som fick hjälpa mig att byta nål. Den fungerar bara i ett par dagar. Men hon var ledig och kunde hjälpa mig. Snällt så säg. Då slipper jag få hit hemsjukvården.

Nu måste jag träna upp lite muskler igen eftersom jag legat i lite många veckor. Jag ska kunna komma tillbaka till ett liv och behöver då mina muskler igen. Jag och storfeskarn körde lite golf här hemma idag. Riktigt kul och vet du att jag blev lite sliten. HAHA har ett Wii spel som jag börjat använda och det blir ju lite träning för en otränad som jag. Började med en Birdie och par. Gick sämre men det var kul. HAHA. Idag vill jag mycket och dagen är inte slut ännu.

Ikväll kommer M & M på besök och vi ska kolla på "så mycket bättre". Det är Ugglas kväll.. han är min favorit. Önskar er alla en skön helg för det ska jag ha.







16 november 2012

sprutor

Vaknar med en smärta i en mage som inte går av för hackor. Efter lite medicinering blev det bättre men dagen blir som ett töcken. Gillar inte riktigt morfinbehandling eftersom jag blir snurr i kolan. Besök hos läkaren som meddelar att njurvärdena inte gått ner till önskad nivå utan vi får avvakta nya prover på onsdag. Ska få göra en röntgen för att se hur pass det ser ut inuti magen så fort njurvärdena blir bättre. Därefter kommer vi att bedöma fortsättningen.

I väntan på detta kommer jag ändra medicineringen med att få läkemedel i sprutor. Både i porten och i benet som jag ska ge mig själv. Ssk har ordnat med sprutorna så att det bara är att ge. Börjar med kortison i morgon och hoppas innerligt att inte ansiktet sväller upp. Inte kul om man ser ut som en boll heller. Men jag kommer att må bättre och det är viktigaste just nu.

Annars är min tarmhistoria det svåraste problemet för tillfället och det går inte att ta bort det. Jag kommer att behöva dropp och sånt resten av tiden. Vi talade om ev en operation där man kan koppla bort från magsäcken till en påse på magen och som gör att man kan äta och dricka. Bara för syns skull och välmående, inte för näringen då eftersom det kommer ut ur en påse TILL, direkt. Ja vi får se om det ens är möjligt. Men kan känna nu att det vore skönt att kunna dricka igen.

Hon tycker att jag är pigg för att vara så sjuk och jag får nog hålla med. Men med mina mått mätt är det svårt att acceptera att livet förändras fast att man inte vill. I hate it. Vill bara vara som en vanlig 37-åring som är mitt i livet och inte en trasig person som mer är i slutet av livet.

Blev ingen promenad idag heller men det kommer väl. Mår trots allt bättre än för en vecka sedan och hoppas bli piggare igen.








15 november 2012

lägga tungan i blöt

Åter i hemmet och första inlägget via en dator. Går lite lättare att skriva, snabbare om inte annat. Sov i natt ganska bra och var bara vaken två gånger och en på morgonen. Gör allt mindre ont i sidan men det känns, konstigt vore det väl annars. Lider fortfarande av TÖRST så det bästa är att lägga tungan i blöt.. det är det enda som lanar lite. Sticker tungan under kranen och spolar kallt vatten på. Härregud vilken syn. Mår MYCKET bättre fast jag är SVAG. Kräks fortfarande om jag dricker så det måste jag få hjälp med av sjukvården. Jag blir allvarligt galen om jag inte kommer att kunna dricka. Fy prova att inte få dricka på några timmar.. det är ingen lek. 

Ringde in den godhjärtade i morse som fick hjälpa mig med duschen. Eller hon fick så utanför och hålla i påsen. Vill inte ha den blöt. Måste fundera ut hur det ska gå till. Annars går det superbra. Eftersom min vanliga stomi inte lever så är det inte så besvärligt trots allt. Giller att det inte luktar skit längre hehe. Tänk du i morse hade jag tappat närmare 4 kg sedan i söndags och det är inte lite skönt. Bara vätska som inte kommit ut. Benet som var så stort har blivit mycket mindre det med. Kanske finns det hopp om ett liv igen. Ja säger då det. Jag som trodde livet var över de senaste veckorna. HAHA nu kommer jag nog igen. En seg en jag.   

Klockan tio i morse styrde vi kosan mot Marie och hennes nya studio. Verkligen jättefint och mysigt. Den godhjärtade bokade en massagetid för sin trasiga rygg. Jag sa det att hon kommer att säga att du ska börja träna. Innan vi reste fick hon gå upp på vågen och den trodde hon att det var nåt fel på. Haha men så gjorde vi en ny matsedel och inköpslista för den lille för att följa de närmsta två månaderna. Härregud vilka vanor hon har. Godis är strängeligen förbjudet och vatten måste drickas. Jag lovar att om hon följer detta kommer hon bli som en jakthund innan januari är slut. Gjorde tom en inköpslista och förklarade alla recept. Ja nu har hon ingen återvändo utan det är bara att börja att laga mat. Hon är kock!! Härregud vilken lat kock. Göbben hennes kommer bli så nöjd med lagad mat varje dag. HAHAHA. 

Solen skiner över Arvika idag. Jag åkte med hem till den godhjärtade och det var riktigt kul att komma ut och få se nåt annat. Blev så glad och uppspelt. Orkade inte gå men hoppas få göra det i morgon. Nu ska jag ha mitt vätskedropp så jag ska lägga mig på soffan och vila lite. Så skönt att vara hemma och verkligen må lite bättre. Jenny sa att jag är mycket bättre mot förra veckan så jag får väl lyssna på henne nu. 


Vi kollade ut över Kyrkviken och idag var det vackert!



 

14 november 2012

Op njurkateter

Op gick bra och de tog bara ena njuren. Behövligt var det för det kom ut över två liter vätska sen igår. Hade ont efter själva ingreppet och gårdagen kräktes jag en hel del. Vid två i natt märktes en skillnad och jag mår lite bättre. Fortfarande kvar på avdelningen och reser troligen hem i em.

Det bästa är att jag har klarat dricka ett par små glas med vatten och äppeldryck GISSA om det smakat som smultron i mun min. Den vanliga Stomin lever när jag kräks. Då kommer det lite där med. Inte tömningsbart men ändå. Funkar tarmen finns chans att kunna dricka igen. Maten struntar jag i men DRICKA är det viktigaste.

Idag kommer sjukgymnasten hit som ska hjälpa mig med benet och lymfmassage. Tycker benet är mycket bättre mot tidigare i veckan men vi ska ses i alla fall.

Hoppas bli ännu bättre så är jag snart på banan igen. Den nya påsen gör mig inte så mycket utan jag är glad att han hjälpte mig från det onda. Hade ett jättebra team på röntgen igår och allt gick bra. Skönt att de bara tog den ena, blir lite lättare kan jag tänka mig.

12 november 2012

Väntar på operation

Blev inlagd i väntan på operationen i morgon. Mina njurar orkar inte utan måste avlastas. I morgon punkterar vi båda mina njurar och förhoppningsvis kommer jag att må bättre efter det. Det blir två påsar och två slangar till att hålla reda på. Jag får se sen om vi kommer att släcka ner den ena njuren och endast använder den ena. Det beror på hur besvärligt det blir för mig med slangarna. De är 1-2 mm så de är inte stora men utflödeshålet känns när man ligger. Kan troligen inte ligga på sidan. Härregud!! Men jag har inget val. Måste få hjälp så kanske jag mår bättre sen. Det ger ganska snabb effekt detta.
Tänk dig när du lägger dig ikväll hur bra du har det som kan vända och vrida dig hur du vill, lite avundsjuk jag.

Enligt läkaren är mina övriga värden bra och det beror på att jag inte kräks lika ofta. Ska träffa henne igen på fredag för att stämma av vilka problem jag har då. Annars så mår jag ganska bra idag trots mina dåliga njurar. Hann ingen promenad men gick en sväng till sjukgymnasten. Han hjälpte mig med benet. Lite lymfmassage är bra för att avlasta och försöka få ut lite vätska. Han ville att jag ska kontakta den sjukgymnast som är expert på detta. Måste göra det i morgon eller på onsdag.

Idag öppnar en av mina bästa vänner en ny studio för hår och massage i hantverkshuset här i Arvika. Studio Feliz. Oj vad jag längtar tills jag får komma dit och få mig en ny frilla. Skickade dit den godhjärtade med en blomma från mig och lyckönskningar.
Grattis och lycka till Marie ❤.

I morgon är det dags för mig att komma ett ytterligare snäpp närmare sjukvården. Utan dem hade jag varit död för länge sen. Hoppas att det inte blir för jävligt bara med ligginga.

11 november 2012

Vilar

Vaknar med ett svullet ben och törstig som attan. Svårt men tvingats dricka lite. Går ju inte. Isbitar med apelsin och citron är gott. I morgon får jag träffa en läkare igen. Är så trött på detta. Blir ju inte bättre tycker jag. Måste få hjälp på nåt vis.

Igår kom vi ut en tur i friska luften och det var gött. Ingen långpromenad precis men fick luft i alla fall. Annars blir det mycket vila. Sover och sover och sover. Blir sliten när jag har besök. Orkar inte med som förut.

Idag blev det inte mycket gjort. Hoppas bli bättre. Trögt detta. Blir liksom långsamt under dagen. Har inte lust med någonting. Försöker vila mig i form och jag blir jättelat. Men mår inte riktigt bra. Mår illa.


Fick en bild från Jennys 30-årskalas 2005 på mig och Linda. Känns som ett helt liv sedan! Hur livet blir.... ❤




09 november 2012

Citron är bra

Det blev ingen insättning idag av slang från njurarna utan det sker först på tisdag. Ja eftersom jag mår ganska bra känns det okej. Ska träffa läkaren på måndag och kolla proverna igen. Hoppas de har gått ner så att jag slipper. Inge kul detta men det måste väl göras till slut.

Idag har jag haft hjälp med städning och så av modern. Det var gött. Orkar inte mycket själv. Jag tog orkidéerna så de fick lite vatten. Sen Kom vi ut på en promenad på 30 minuter så det var skönt med frisk luft. Första på länge. Men jag blir så trött fort. Känner mig sliten. Behöver mycket sömn nu för tiden.

På em och kvällen har jag haft besök från tvillingarna och lilla Sonja. Kul för det var ett tag sen. De är hemma från Sthlm. De berättade om bröstcancergalan och hur det var där. Hade varit så kul att vara där. Kanske en annan gång. Men det var tur att jag inte reste och blev dålig där. Ujuj.

Idag har jag varit sååå törstig. Inte klokt. Tog en citronskiva, det skulle vara bra men jag är lika törstig ändå. Svårt att inte kunna dricka. Trist. Men jag drack lite ändå. Det värsta som kan hända är ont i magen och kräkningar.

Känns inte som om att jag kommer bli nåt bättre mot hur jag är nu. Men det spörs och se. Klockan är halv nio och pyjamas och dropp är på. Bara att invänta John Blund... Go natt

08 november 2012

Kassa njurvärden

Piggare och tog mig till cyten för att ta prover. Dessa visade sig vara skyhöga och jag kallades akut till Akuten. Skulle ha en remiss till röntgen och sen få insatt kateter från ryggen. Det är njurproven som är för höga. Ökat rejält sedan i måndags.. Jävla skit. Jag som är så pigg idag. Tycker att jag har nog med påsar och skit på kroppen min. Blir galen. Ytterligare ett moment för att komma iordning. Det tar snart hela dagen att ta vara på mig själv. Jaja så är det.

Väl hemma kom det två blombud till. Nu är det mycket blommor. Såå vackra. Tack alla.

Idag har jag mått bättre och inte mått illa eller varit yr. Har kunnat vara uppe mer. Skönt. Men då hade jag ju ingen lust att kasta bort nästan tre timmar på Akuten. Har inte råd med det. Det var ju precis detta jag skulle undvika genom att jag är direktinskriven på avd 14 på CSK. Men nu hamnar jag i karusellen igen och det var inte bra det. Hmm. Sjuk ska man vara på fm tror jag!! Kom in efter kl 14:00 och fick ändå inte hjälp för det ansågs inte akut... Hade ju haft besvär hela veckan. Härregud!

Ibland vet jag inte men när man är som jag sjuk hela tiden... Hur ska man då veta när det är akut?! Det är ju inte så att det slängs på en utan det kommer smygande lite hela tiden. Sen får jag smärtstillande.

Jag frågade AT doktorn. - Hur vet jag om jag ska åka in?
- Om du får feber eller kräks?
- Okej jag kräks varje dag... Haha ja du inte lätt detta.
- om du känner dig sämre så kommer du direkt hit!! Jo men tack! Phu säger jag bara.

Hoppas jag får tid i morgon för set gör ont i ryggen vid njurarna och jag har lite frossa i kroppen. Jag är så trött på att vara beroende av sjukvården. Bättre med samma läkare och personal som känner mig. På cyten i Arvika verkar det vara finnas läkare en dag i veckan. Lite lite det tycker jag.

Jag hoppas det löser sig i morgon. Fixar inte en helg till utan avlastning känner jag. Vill ut och se folk igen jag. Då börjar den flecka bli frisk igen!

07 november 2012

doft av blommor

Tredje dagen med sprutor och det kanske börjar ge effekt. Har haft hjälp av att inte kräkas så ofta mer än fem sex gånger per dygn och det är lite det. Hehe. Sprutorna gör så att magen min producerar mindre vätska så jag tror på den. Haldolen mot illamående fungerar inte fullt ut eftersom jag har mått illa till och från. Men det kanske vänder. Är så glad över att jag fixar sprutor och dropp själv så jag slipper ha en massa folk rännandes i mitt hem. Även om jag inte kommer ut eller så räcker det med alla berörda närstående som inte vet hur väl de vill mig. Jag orkar inte med en massa besök när jag inte är piggelin. Kortare besök går bra för att skingra tankarna. Men det kan vända fort att styrkan återvänder.

Mina dystra inlägg innebär inte att jag ger upp utan ger uttryck för känslan som jag som frisk aldrig skulle kunna ge uttryck för. Att kunna ha denna möjlighet är mitt sätt att fånga dagen. Ta tillvara på min gåva att få uttrycka mina upplevelser i ord. Det stärker mig. Sen går det inte att sätta ord på allt elände men jag försöker att vara ärlig i min skrift och allt är inte rosa skumtomtar och såpbubblor fast att jag gillar det bättre.

Men det kanske vänder. Just i skrivande stund mår jag superbra men det är efter att ha kräkts och efter att ha fått blombud i massor. Hemmet doftar blomaffär och det känns riktigt trevligt. Tusen tack alla hjärtliga människor. Jag blir djupt rörd av alla kommentarer och där ni lyfter upp mig från avgrunden och där några menar att jag betyder nåt för andra. Det gör mig glad. Jag önskar att jag kunde skriva en massa glada inlägg igen men vågar inte riktigt tro på det. Men jag vill verkligen att det ska vända nu. I morgon är det 4 veckor sedan eländet började. Vissa dagar har varit bättre men många sämre. Tur att hjärnan inte sparar allt det dåliga utan glömmer fort. Det onda vill man helst glömma och försöker så fort det går. Jag tycker att det känns som om det håller på att stabilisera sig lite så jag kan komma utanför dörren snart. En liten promenad kanske skulle sitta fint.

Jag sover mycket nu och det är bra. Trist om jag skulle ligga vaken. Men igårkväll somnade jag på soffan och drömde att jag åt mat.. det du haha när jag vaknade visste jag inte om jag hade ätit eller inte. Vilka bekymmer. Blev lite förvirrad. Nu ska jag ta en titt på alla vackra blommor.








06 november 2012

Sista färden

Mitt liv har varit bra men det är det inte längre. Jag känner det så tungt med min börda. Slängd långt innan det är över. Närmare levande begravd.

Vad kan mera hjälpa mig. Hur kan jag prövas så hårt. Jag visste att livet var tufft men jag kunde aldrig förutspå såhär. Det är då som jag funderar över värdet av ett liv. Om det ska vara såhär vet jag inte vad jag vill.

Igår vid min första spruta hördes ett skrik. Jag förstod inte först. Det kom från en livrädd kvinna som inte visste varken ut eller in. Den som skrek var jag. Hur kunde jag bli sån. Blir rädd för mig själv. Min gälla röst lät illa och jag skäms.

Att jag har börjat förvandlas till det där som egentligen inte är jag känns så trist. Att det redan nu är påbörjat visste jag men inte jämt. Det är nu som jag kommer att vridas till det töcken sjukdomen gör med mig. Den som jag en gång var blir ett minne blott. Jag saknar hon med alla lösningar, glädjen. Idag sköljer sorgen över min natur och så vill jag inte bli ihågkommen.

Jag såg en stjärna falla i natt när alla sov. Jag blundade och önskade att få vara jag tills slutet. En orimlig dröm jag vet och det är nu som jag har börjat den sista färden. Alldeles för tidigt.

05 november 2012

Ultraljud njurar

Har träffat en läkare idag för att få hjälp med mitt mående. Ultraljudet av njurarna gjordes och den visade inte så stora förändringar mot juli och maj.

Mina besvär beror på sammanväxningar i tarmen som gör att det är stopp. Magen producerar 4 liter vätska varje dag och detta gör att jag kräks så ofta. Fick en ny medicin, spruta 3 ggr/dag för att minska vätskan i magen. Den sprutan gjorde ont.

Fick ett plåster med smärtstillande som ska ge mig en bättre mående på sikt. Ska bytas var 3:e dag. Känner mig lite bättre mot tidigare.

Ska ändra mitt näringsdropp till varannan natt och extra vätska varannan. Får jag inte bättre värde så blir det kateter från njuren. Detta beslutar vi om en vecka.

Har de senaste dagarna sprungit mellan sängen och toan. Är helt slut och har sovit en hel del. Har haft en mycket slitsam och hemsk helg. Hoppas inte behöva genomgå en likadan. Fy säger jag. Är inte lite trött på detta nu. Hoppas att det vänder nu. Om det ska vara såhär vill jag inte va sjuk längre. Det är inte värt det.

Alla råd om mat kan ni lägga ner nu eftersom jag inte har ätit på lääänge. Nu handlar det om att få en dräglig tillvaro utan smärtor och illamående. Ett dygn där jag kan komma upp och få komma ut i friska luften. Att få vara en del av det som är livet.





03 november 2012

Sjögång

De senaste dagarna har jag tillbringat i hemmet. Trött och less på min trista situation. Illamående kommer och går och lite kräkning hör till vardagen numera. Men det kanske ska vara så. Men igårkväll höll jag mig vaken hela Skavlan och nästan hela filmen efter. Halva i alla fall och det är framsteg!!

Har en läkartid på måndag och det ska bli bra. Kolla över lite mediciner så jag har lite att ta till. I natt hade jag magknip och kräktes flera gånger så jag tog en medicin. Inte lätt när det kommer upp igen. Men det vänder väl.

I morse var det sol här men nu verkar det vara mindre. Ska ta mig ut och få luft. En tur till kyrkogården och se på alla ljus är vackert.

Har ju införskaffat del 2, 50 nyanser av mörker om Mr Grey mfl. Men pga illamående är det svårt att läsa. Men nu har jag den. Tyckte del 1 var mycket överreklamerad men tvingas ju läsa alla tre för att kunna delta i debatten.

Ja ska fortsätta med vilandet ett tag. Det snurrar i mitt huvud tycker jag.


02 november 2012

på akuten

Vaknar och mår som bäst på morgonen. Det kanske beror på att jag fått både näringsdropp och vätskedropp precis då. Blir kul att se vad denna dagen ska ge mig. Förstå om jag kan tycka att det jämt kvittar med mat eftersom jag blir så dålig direkt!

Igår ringde min dietist för uppföljning. Hon ringde mitt i uppkastandet så hon fick återkomma senare. Efter samtalet kontaktades jag av en läkare på kvinnokliniken som var bekymrad efter att ha talat med dietisten. De ville att jag skulle läggas in. Kollas upp för stopp och näringsintag.

Hmm det ville inte jag. Orsak var att inget kommit i påsen på hela dagen men jag hade ju inte heller ätit nåt. Jag packade mig iväg men tog vägen om akuten.. Tänkte det att om de hör tarmljud så lever magen i alla fall. Men jag ville ju inte vänta där för länge ifall det skulle bli så att jag fick fortsätta till Karlstad. Jag chansade.

Träffade på gamla bekanta som hjälpte mig och lyssnade. Jajemen han levde.. Sen fick de även dit en doktor som klämde och lyssnade. En snäll liten en och även han konstaterade: Jo magen levde. Gött så jag ringde och meddelade att jag stannar hemma!

Vet inte men är så trött på att ligga inne. Det är stora, kala rum och det är ingen som är inne hos mig mer än medicintider och skiftbyte. Sist skötte jag alla mediciner själv. Nu har jag inte så mycket mediciner mer än en vitamin för huden 3ggr/dag och en omperazol skydd för magen. Sen finns lite extra vid behov.

Dropp fixar jag själv hemma och blir det stopp i systemet borde jag få ont. Alltså mår jag bäst hemma. I min egen bädd. Ja den bädden är bättre. Gillar inte å ligga i en säng mitt på golvet!! Känns som man trillar ur, den är ju inte så bred som MIN. Vill ha den mot en vägg el nåt. Nej jag vill va hemma. Känns som jag bara väntar på sjukhus. Som om jag är på dagis. Väntar på att nåt ska hända. Ofta löser kroppen besvären själv. Hoppas att det gör det denna gången med. Har läkartid både på måndag och tisdag till veckan. Nu känns det verkligen att jag är sjuk. Det är inget kul liv att inte klara av att leva sitt liv ifred. Utan att behöva hjälp från sjukvården hela tiden. Hur ska detta sluta?!

Igår var det årsdag. Två år har gått sedan jag fick min diagnos den 1 november 2010. Ja åren går och det känns som en evighet. Jag tycker att det tar alldeles för mycket av mitt liv just nu. Vill bara få en dräglig vardag där jag kan leva som vanligt.

I natt drömde jag om jobbet, snö och bil. Sen om ena cyt syrran som experimenterade med mig haha. Gillert. Favoriter allihopa så idag blir det en bra dag.

01 november 2012

Gala!

Vilken bröstcancergala det var igår. Så bra men det var inte lätt att se nån från publiken på tv. Flickorna hade fått sminkning och platser nära. De satt ovanför Tarras Vahlberg.

Det var tur att jag blev hemma för tror eller ej så blev det krisläge 22:30. Magsmärtor och ryggsmärtor och kräkningar som höll på. Ringde avd 14 för råd vid tolvtiden för då trodde jag att slutet var nära. Fick hjälp med medicinering så det släppte. Men kräkningarna höll på tills nyss. Hoppas slippa nånmer nu. Jaha det går väl över.

Cyten meddelade idag att mina njurvärden är höga så det blir ett nytt ultraljud på måndag. Det kan vara dags för ytterligare en påse på min redan påsade kropp. Denna gång blir det från njuren. Men det är inte idag!! Inget att oroa sig för än.

Idag är det en regnig och grå dag här så det får bli lugnt. Har inte sovit speciellt mycket i natt så jag lär nog dåsa under dagen. Nattens morfin gör mig slö. Har i allafall duschat och det känns skönt. Nu är jag yr så jag ska lägga mig en stund. Kram på er och ha en skön dag!